Life of pain

Jaha, fredagen kom till slut. Jag har inte gjort något bra sedan sist. Jag "frontade" min älskade vän som jag älskar för mycket. Fronta och fronta. sms. Jaja, han vill ju inte ha mig, det har jag ju alltid vetat, men inte velat tro på. Jag är nedstämd och mår kass.

Ikväll blir det avslutningsfest som jag "ordnat". Om jag hade haft pengar hade jag säkert supit mig lika full som i onsdags när jag spydde direkt efter spårvagnen, låg naken på badrumsgolvet och pratade danska i den stora telefonen, för att sedan få den geniala idén att bada badkar. Det är inte bra att bada badkar på fyllan, jag somnade naturligtvis, och vaknade när vattnet blivit kallt eller näsan kom under vattnet. Men jag antar att jag på något sätt hade kontroll, även om det inte känns så. Jag menar, jag hade druckit 4 glas vin, det är fysiskt omöjligt att bli så full. kanske var fem glas, men hur som helst.

Jag har inte fått några pengar av akassan som jag borde fått. Därför hade min hyra bouncat och jag har inte råd att köpa tågbiljett till stockholm. Känns bra. Jag sålde mina sista sparfonder (hur fan har jag lyckats bränna så mkt?) så jag åtminstonde hade råd med hyran. Jag vet inte vad jag gjort. Jag har inte direkt köpt dyra kläder. Jag har inte köpt några såna stora grejer som jag borde köpt, typ skärm t min stationära dator.

Jag har väl inte levt så sparsamt. Det är inte kul att laga mat här. Men så jävla mkt onödiga luncher är det väl ändå inte?

Jag har varit ute och festat mycket. Och ja, jag brukar bjuda folk. Jag tror inte det finns någon som inte blivit bjuden av mig. Jag gillar ju att ta hand om mina vänner! Och det är typiskt att nu, idag, när jag bara har två dagar kvar här, två dagar med de flesta av mina vänner, så tar mina pengar slut.

Kampsportskillen erbjöd skämtsamt 500 kronor om han fick göra vad han ville med mig i en halvtimme. Efter en del snack kom han fram till att det han vill göra var att tvinga mig säga "Bakom varje framgångsrik kvinna står en kvalitetskuk", medan han tar mig bakifrån. Jag avböjde vänligt men bestämt. hello! Sånt gör jag ju gratis!

Ja, han låter kanske ganska groce och creepy, men till skillnad från andra killar så har han respåekt för mig och vill inget annat än att knulla med mig. Och det är en grej som ger ganska mycket tröst när man är luspank och aldrig kommer få riktig kärlek.

Pengar löser sig nog utan kampsportskillens förslag på prostitution.

Jag önskar att jag nu, när jag vet hur det står till med den här killen jag älskar, kan börja behandla andra killar med respekt. Min vän skogis har sagt det, jag pratar alltid om de olika killarna jag har på g med en viss ton. Jag vet. Jag låter ju ingen komma nära, jag har ju inte velat. Jag har ju någon nära redan, men. ja. Jag ska sluta med det nu. Var inte oroliga.
Om jag klarar att överleva att bada badkar på fyllan. Om jag klarar att gråta ett dygn i sträck. Om jag klarar att kanske våga be om hjälp lite oftare. Då klarar jag nog det med.

Smakar det så kostar det.

Igår när jag satt hemma och glodde film m Terese så hade jag ett missat samtal från perfekta kuken på mobilen. Sweet, tänkte jag, han är i göteborg och vill träffas för att ligga! För jag har ju varit såpass ärlig mot honom på FB den senaste tiden, så han vet ju det liksom.

Jag ringer upp, han låter konstig, fast det kanske beror på att jag aldrig hört honom prata förutom när vi låg med varandra typ.

Han hade inga bra nyheter. Han var lite lätt sjuk och sa att ja, det kanske du också är. Jag bara skrattar, för tidigare på dan under min fika m Terese, frisörAnna, mustaschen och jennypenn så snackade jag om könssjukdomar och "ja, det är ju jättevanligt, konstigt att man inte fått nått", och skrattade och var glad.

Den perfekta kuken och jag hade ju skyddat sex i princip 100% av tiden, så nu är väl chansen inte jättestor att jag fått the K word.

Jaja, Terese ligger i min säng och försöker hålla sig för skratt, men jag hör ju att hon misslyckas och det läcker ut i telefonluren så jag är tvungen att förklara på mitt nya språk chockska: ah, nej, det är min kompis, jag tror hon fatta vad vi pratar om, hon vet allt om mig, och att du ringer just idag är ödets ironi..

Så här kommer råd till alla som läser detta. Ha nu inte oskyddat sex. Inte under en sekund ens. Och har ni fast sällskap och har oskyddat sex, så testa er, för man kan ha många sjukdomar utan att veta om det.

Som tur är är jag inte gravid, så det blir bara ett jobbigt samtalsämne med kampsportskillen. Men han får skylla sig själv, jag sa åt honom att han skulle ha kondom men han sa att det var lugnt.

Vafan, jag ska sluta ha sex. CELIBAT var det visst det hette..

Naturligtvis hade jag kunnat skriva hela den här posten som: jag har en kompis som... men ni hade ju ändå fattat. det är såhär, shit happens to everyone.

Jag antar att jag är bad news nu då eller??

Let's practise

Ja, jag verkade visst lite nedstämd förra posten, men det är ju ingen fara på taket. Jag är ju bara sån. Upp och ner hela tiden..

Andra veckan i småstaden med körkursen och gått snabbt, och jag kan numera säga att jag är rätt så bra på att köra bil. Imorrn ska vi till norge och köra halkan. Jag kommer åka i samma bil som micke, läraren, Saifon från ed som är söt och alltid ler, och Sanny, min nya tonårskompis från hunnebo. Han frågade om det var någon speciell musik jag ville lyssna på i bilen, eftersom han skulle bränna skivor. Jag svarade naturligtvis gubbrock eller testosteronrock a la acdc. Han skulle bränna trance till sig själv. I bohuslän står tiden stilla, man lyssnar fortfarande på trance och har piercings för att revoltera. Det känns tryggt på något sätt.

Sen åker jag hem. Sen blir det nog utgång på kvällen. Förra helgen var fantastisk rolig. Jag är kär i den. Eller något.

Känns ändå skönt att veta att man fortfarande kan bli sådär fånigt förälskad så det gör ont, även om man blir det i pojkar som inte säger vad de vill. Det får tiden utvisa antar jag.

På mitt rum är det så kallt, blåsten viner bohuslänskt ont utanför och jag råkade rycka av reglaget på elementet. KOnflikträdd som jag är vågar jag inte säga till min värd. Jag gav honom en dyr Glenmorangie som tack att jag fått bo här, det känns väldigt vuxet av mig.

Har fått en veckas förlängning på nya jobbet, nu, redan, innan jag startat. Känns bra. Snart bär det av till huvudstan. Glad är jag att Hannan också ska flytta dit. Och att cissi från HP ska jobba på samma redaktion. och att mirja också fått jobb. wiii wiii wiiii!

Nu ska jag sluta, detta var ju typ: kära dagbok, idag har jag ätit två mackor till frukost och druckit kaffe, yada yada yada...

God damn the sun

Jag kommer närmare, och du svarar med tystnad.
Inget kan jag tolka positivt eller negativt.
Jag ligger nära och du är oförändrad.
Jag tror jag hör dina andetag, men jag är inte tillräckligt bra på det här.
Inget finns att hänga upp mina känslor på.
Jag tar försiktigt på dig och du låtsas sova.

Du är smart antar jag.
Genom att inte säga något, inte låtsas om att något händer.
Genom att vara tyst, ligga stilla och halvsova. Låtsas halvsova?
Du är jävligt smart antar jag.
Genom att inte göra någonting kan du inte göra fel.
Allt är mitt ansvar. Det är tydligen så att jag ska förstå hur jag ska agera.
Jag vet inte.
Du lämnar mig tom. Jag är rådlös. Jag har ingenting.
Jag vet inte om jag överträtt någon gräns, du har inte meddelat mig vad jag får och inte får.

När du är jag lugn.
Du gör mig hel.
Men jag vet inte vad du vill.

Jag är rädd. Jag är osäker. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet att jag gillar dig. Jag vet att du gillar mig.
Så varför är det så jävla komplicerat?
Varför är jag trasig idag?
Varför är det söndag och jag är så jävla trött på mig själv?

Kan du ge mig en liten vägvisning? Jag orkar inte gå in med allt igen bara för att du är lite bekräftelsekåt i början och sen inte vill. Jag vill att du ska visa om du känner för det här. Eller att du säger: "Jag vet inte vad jag tycker, jag vet inte vad vi gör och hur det ska fortsätta".

Bara du säger eller gör något. Då blir jag nöjd. Nu känner jag mig bara så off och jag känner nästan skuld och jag vill inte det och jag vill inte känna mig ledsen för att jag kanske förstört.
Jag älskar dig. Men hur?

Kärringstopp

Eller nått. Befinner mig i den lilla skärgårdsstaden Strömstad för att ta körkort.

På två dagar har jag kört sex lektioner. Jag är fullkomligt superb. Förutom på enkla saker som att göra ut i vägen från kanten. Då får jag motorstopp. Men annars så.. Teorin var jag lite orolig för, främst med tanke på att de andra faktiskt läser boken mellan de gör övningsproven. Men idag gjorde jag 2 teoritest på datorn och fick godkänt med mkt god marginal, så nu har studiemotivationen sänkts lite.

Att bo hos min fars kusin, keramikern, är fantastiskt. Han har skägg och röker pipa. Och så gör han underfundiga grisar i lera. Just nu en serie pianospelande grisar med speldosor, väldigt fint är det.

ja, det är lugnt och skönt helt enkelt. Och man blir sjukt trött av att gå upp klockan sju och köra bil klockan åtta. Imorrn har jag som tur var ingen lektion innan teorin, tjooho!

Men jag tror nyckeln är att se sig själv som bilförare och tro att man kan. Då kan man det också. Precis som allt annat. Ska fråga min coach om det sen om han nånsin går online.. Suck.

Jaja, vad ska jag säga mer?
Jag träffade ju kampsportskillen en gång till, men det kanske jag nämnt. Han är helt dum i huvet och jag både gillar och ogillar honom. En konstig man det där. Håller på med kampsport. Skriver om det och annat i sveriges största skräptidning för män. Håller på med poetry slam. Har tydligen varit konfirmationsledare. Varningsblinkerserna borde ju lysa lång väg, men jag kunde ju naturligtvis inte hålla mig undan. Idiot. Nu ska jag bara försöka umgås med män jag gillar att umgås med. Men då blir jag ju kär eller halvkär och får hangups och det är ju inte bra det heller.

Jaja, min plan är att fokusera på det här körkortet nu, fokusera på flytten sen och fokusera på jobbet sen. En kollega från HP har fått redigeringsjobb på samma redaktion som mig, så jäävla kul ska det bli! Vi börjar samtidigt och detta betyder ju att man har någon att bolla nervositet med, att gå på lunch med och någon som känner en från tidigare.
GÖTT ÄR DET!

Nu ska jag ägna mig åt mina friends på msn och sondera spraydatedjungeln litegrann.
Ha det gött så sörs vi.

Dum dummare

Jag skulle ju bara gå en sväng på kontiki, äta lite gratis och sen åka hem till kampsportsmannen och mysa lite. Men den jävlen hörde inte av sig, så jag messade och frågade om han dissade mig. Det gjorde han inte, men han hade tydligen sovit. Vafan tänkte jag, låter ju perfekt, då är han pigg, men nej, han var nyvaken och vresig.

Därför åkte jag, Skogis och Ylva, en bekants bekant som är hur trevlig som helst till uppåt, för vi tänkte att vi skulle ha större chans att träffa någon att ligga med där. Spårvagnsresan dit var hetsig och vi avhandlade speed-dating 2.0, e-dating (med extasy (stavas det så?)) och b-dating (benzo). Alla på vagnen skruvade sig i olust och vi skrattade som det inte fanns någon morgondag.

Uppåt. Jag hälsade på "ermanos", sedan hookade vi upp med två killar. den ena kom från öland och såg ut som den blonde killen i dum dummare. Den andra såg ut som lasermannen, frågade tre gånger på raken om vi ofta gick hit, berättade att han egentligen inte kände ölandskillen och sa att hans huvusysselsättning i livet var att göra ingenting och må bra. När han sedan berättade att han precis kom hem från Afrika började Laserreferenserna bli lite för många, och rädd för att bli mördad smet jag och skogis därifrån. Vi tänkte att Ylva, som presenterat sig som Nicole, eller Nico gärna ville fortsätta hänga med ölandstoken. Ölandstoken sa dessutom till Skogis att han såg ut som rene i allå allå och att det på något sätt var en komplimang. Jag vete fan. KOnstigt var det i vilket fall som helst.

Tog en dyr taxi hem. Taxichaufförer är så jävla bra människor. Jag älskar att fråga om hur det är att köra taxi, och de älskar att berätta om den där gången de körde Justin timberlake eller efterlysta tjuvar trycker pistolen mot huvudet på dem. EN gång satt jag och diskuterade litteratur och poesi med en taxichaufför i säkert en halvtimme och då hade jag ändå redan betalat resan. Taxichaufförer är så jävla viktiga, de är sista utposten innan man kommer hem och helt avgörande för vilken känsla man får av kvällen. Jo, visst, jag har varit med om de som försökt våldta mig också, men vafan, oftast är de väldigt bra människor. Det är ju precis som alla andra liksom, det finns några rötägg, men de flesta är fantastiska.

Jaa, gud, jag är nog en smula prozac idag med.

Imorrn är det fredag och jag vet inte, man kanske går ut, jag vet att jag ska resa på söndag och ta mitt jävla körkort, det kommer säkert gå alldeles utmärkt, eftersom jag ÅKT mycket bil, men lite rädd är jag att jag ska misslyckas. Men i så fall kommer det fler tillfällen.

Jag mår störigt bra, jag är störigt glad. Trots att jag blivit utlovad sex och inte fått något. Det kommer fler tillfällen.

Just det, kampsportskillen. Han e en no good jag träffat på spray som håller på med den hårdaste kampsporten som finns, man slåss tydligen i burar. Men han är väldigt ehh. Han har rutor på magen. Han. ja. vi stannar där så länge. Han är trevlig på något sätt. En trevlig bekantskap. Inget giftasmaterial dock. Men vem fan är det?

Bringin' it

Javafan, det finns en massa saker jag inte skrivit om, några dejter, lite fester och annat. Men jag har inte ork eller lust. Jag är stressad över nya jobbet, stressad över att ta körkort och stressad över internet. Fan.

Men det här hjälper mig att slappna av. Bring it on.

To all my lovers, I love you, to all my haters, I don't care.

Sluta nu upp att hetsa, sluta oroa. Jag vet ju vem jag är och vad jag tycker, och jag vet att jag är grym och om jag hade varit man hade jag nog kommit undan med att leva mitt liv, men nu är jag inte det så det är nog bäst att jag lugnar ner mig, hittar en lagom tråkig kille att ta ner mig på jorden igen.

Men just det! Jag vill ju inte det! Jag vill ju ha alla möjligheter öppna!

Göteborg, ja, jag kommer sakna det. Var på middag hos Sannan, Skogis var där också, vi diskuterade hur fantastiska vi är och hela det här heteronormativa sättet att umgås. Att vi som vänner är en familj lika mycket som en pojk- eller flickvän. Mer till och med. Jag har världens bästa vänner. Hannan kanske flyttar upp så småningom, det hoppas jag. Sanna har funderat på ett utbyte nånstans, och jag formar en tanke på en stor jävla lägenhet i Stockholm där vi ska leva och bo som en stor jävla hippiefamilj, men inte alls på det sättet.

Något har hänt. Jag vet inte om det är singellivet, men jag tror inte det. Visst, Sannan och Skogis har jag kommit nära i och med mitt och deras uppbrott, men andra. Jag känner närhet till människor på ett annat sätt. Mysan e ju alltid Mysan, och hennes barn är som min son.

Och idag träffa jag klippAnna och mustaschen och vi pratade också om vänner, om framgång och karriär. När blev det så lätt att öppna sig? Och varför är människor rädda att göra fel? Vad kan hända liksom?

FUCK ME; DET BLEV EN PROZACPOSTNING!

Detta är min terapi, jag var lite småsur idag, men sen tänker jag på alla bra människor runt omkring mig och blev glad. Visst, vemodigt är det också, jag förbereder mig för den stora knäcken när jag inser att jag inte kommer kunna träffa alla helt random som nu. Men den kraschen tar vi när den kommer.

Bad news..

fick jag höra av en kille igår att jag var.. Det var ingenting han hade kommit på själv utan han hade fått det ryktesvägen.

Bad news för att jag en gång hade ett förhållande som tog slut?
Bad news för att jag dricker och röker för mycket?
Bad news för att jag inte passar in i parmiddagsmallen?

Hur som helst är ju killen jag träffade igår en vuxen människa och kan ta egna beslut. Han är väldigt söt och rolig dessutom. Tror vi ska ses ikväll också. Känns jättebra faktiskt!

Ska på vernissage ikväll, så det blir nog en del gratis vin. Och imorrn ska jag på burleskklubb. Det blir alkohol fyra dar i rad. Men jag har ju anledning att fira. Dessutom kommer jag ju inte dricka en droppe under de veckor jag tar körkort, och sedan när man jobbar har man ju inte heller tid att ha kul.

Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller kränkt av epitetet bad news. Jag antar att jag borde bli smickrad? För om det inte är med humor kan det vara något av det mest sårande jag någonsin hört. Och det från någon som inte funnits jättenära under en lång tid, men som jag nyligen återuptog kontakt med för att jag saknat den. Förhoppningsvis är det bara en missuppfattning. Jo, det är det nog. Jag vill inte gärna tro att mina vänner sprider rykten om min mentala hälsa och mitt dåliga leverne bakom min rygg och att detta rykte når stockholm innan jag flyttat hit.

Men. Man vet aldrig var man har folk. Det är en sanning som tål att upprepas gång på gång tills man blir så hård och misstroende att man inte släpper in någon. Jag har nobelpriset i den grenen.

Med svartblogg i blodet

Sitter på onkels laptop och känner mig tvungen att lämna en rad eller två.

Jag har:
fått jobb
fått så mycket positiva känslor av kvinnan som anställde mig.
Jag är:
överraskande bra
fortfarande chockad
Jag vill:
hångla
ha ett par jodphurs
köpa dyra kläder
Jag kommer:
snart äta pannbiff
gå med en kompis kompis på konsert (ifall han inte får kalla fötter)
Jag drömmer:
om en varm kropp i vintertider.
om min lysande karriär som blir större och större precis som alla mina luftslott.

Men bättre det än att fundera och tvivla på varför de så gärna ville anställa mig. Jag har inte kommit dit ännu, hoppas inte det blir så heller.

Någon som har en lägenhet i Stockholm att fresta med? Givetvis njuter jag av Onkel Pierres omhändertagande, men man ska inte utnyttja sånt för länge.