Dagens ord

Dagens ord är nakencirkus.

Goth nytt år

Fick precis ett glas pastis serverat av Skogis. Nyårsfirandet har börjat. ag ska bada mig ren, laga och äta mat. Umgås med mina vänner.
Någon slags sammanfattning av året kommer när nyåret är över.
Ska iallafall inte knulla eller nått sånt ikväll. Var så säker!

Att gå 15 år på en kväll - lång fredagspost

Var vad jag gjorde på juldagen. Det måste varit någon slags giftig gas eller nått. Jag var sjukligt het. Och nej, jag var inte bara full och trodde det.

Efter den traditionsenliga juldagsfikan hos min mormor åkte jag in till stan. Förfest hos Sannan, och några av hennes vänner. Vi drack någon slags indisk rom som vi bestämde inte var så stark, för den smakade mest bränt socker och vatten. Så vi gjorde 50/50 med cola, och båda jag och Sannans vän Anna märkte att vi kände oss fulla men inte fulla.

Nåväl, efter långa diskussioner drog vi till Jazzhuset, eftersom jag propagerat för detta: "jag var där en juldag, det var apkul". Det var nog i och för sig fem år sedan. Men jaja, vi kom dit, vi kom in, jag fick lätt åldernoja, väldigt atypiskt mig. Jag började fråga runt i baren hur gamla folk var, och folk var 20 typ. Kändes.. Hmmm. Hej, jag är tant.

I alla fall kom Sannans kusin och hans vänner, en av hans vänner hade en lillebror med sig. Båda bröderna stod och pratade med mig om min fantastiska paljettopp (bästa isbrytaren nånsin, dessutom inte slampig utan bara lite over the top).

Något band började spela, jag slog vad med lillebrorsan om att jag trodde att bandet pluggade journalistik. Vilket de inte gjorde. Surprise! Så jag bjöd på en öl, sen hångla vi.

Och så hånglade vi och så hånglade vi. Sen skulle de på nån efterfest, och jag lovar, klockan var inte mer än max halv ett. Jag var inte klar helt enkelt, jag kände att jag var tvungen att se om jag kunde få något mer (eftersom jag blivit ögonknullad av minst 3 killar på dansgolvet utan att jag porrdansade, jag vet, sjukt!). Kort därefter springer jag och Sannan in i en kille vi båda hookat med vid olika tillfällen. Jag senast dock. I somras. Då gjorde han det klart att det bara var en engångsgrej, så jag kände inte att jag ville slösa energi på honom. Han bjöd mig iallafall på en öl, och senare i rökrummet träffar jag nästa kille.

Min första tanke är: där är en tvättäkta indieräv. Ni vet, han hade rutig skjorta, smal, popfrisyr, men ingen pojke.

Han bjöd mig på ett järn och senare taxiresan hem till mig.
Jag bjöd honom på min säng och lite sex.
Det var trevligt, och på något sätt kändes det som att gå i gymnasiet igen.

På morgonen tittade vi på två cirkusföreställningar på tv (vafan är det med jul-tv?) och pratade om hans katt gösta.

Sen gick vi och käka pizza. Då berättade han att han var 35 år. Jag vart lite nöjd, för eftersom jag är bra på matte räknade jag snabbt ut att jag haft en spännvidd på 15 år. Men det kunde jag ju inte säga till honom.

Han jobbade med att putsa fönster och laga pantburksmaskiner.
Strike två, tvättäkta arbetarklass, det är fan för sällan. Han hade ju smak ändå. Gillade bra musik och hade parkas. Nej fyfan, nu lät jag lite väl indielitistisk...

Jaja, jag hade en kvart på mig till tåget, jag åkte taxi ner, och sedan satt jag och var uttråkad i fem timmar. Nu är det fredag. Har jobbat, gjort rätt för mig. Har dessutom sökt ett jobb. Så att.

Analsex förresten. Vad är grejen med det? Jag har verkligen aldrig förstått det. Det är väl i fittan man vill ha kuken. Ett finger i röven på sin höjd. Det räcker så. Tack.

En liten dialog om bloggar

Kampsportskillen säger:
Käre värld
Bloggar du? Men Maja...
jag säger:
men vaddå?
det vet du väl??
det har jag väl sagt
vaddå?
är det för??
var inte orolig
alla människor som figurerar har smeknamn
Kampsportskillen säger:
Äsch, jag är narcissist, skriv hur mycket du vill om mig. Varför du nu skulle göra det.
Bloggandet i sig däremot, är gay.
jag säger:
gay?
hurdå?
Kampsportskillen säger:
För att det är precis som "my personal webpage" som alla hade runt 95. Massa medioker dynga på dålig svenska och en naiv bön om uppmärksamhet. 99% av alla bloggar är skit som i bästa fall kan engagera de närmast sörjande.
jag säger:
ja, som min typ
hehe
Kampsportskillen säger:
De där 1% av bra bloggar, är så bedrövligt svåra att finna.
Ge mig adressen då, för fan.

welcome griever.

Julgodis

Ja, så kom julen, men innan det hann jag naturligtvis med att ligga.
Denna gången var det volvokillen som förärades mitt kön.
Jag har kanske inte skrivit så mycket om honom, men det är nog för att jag inte velat smutsa ner honom här på bloggen.
Han är kort sagt väldigt trevlig.
Han har bra smak, och sånt är ju viktigt på något sätt. Han läser bra böcker, går på bra pjäser, gillar bra filmer och lyssnar på bra musik.
Bra kille, helt enkelt.
Han jobbar i och för sig på volvo, vilket för mig låter lite svenne B. men han är ju cynisk och ogillar det mesta, så det känns tryggt..
Vi har ju hörts en del efter och så. Får se vad det blir.

Julaftons spraymail

Hångla i Vällingby :)

Söndagens spraymail

mm va fin du e *L* hoppas allt e bra med dig annars.....själv är jag på lite härligt bushumör *L* (har foto o så på msn *L*...webcam ligger i väl i ngn låda ) det går snabbare o lära känna varanna om man chattar *L*

jag säger: rubbish.
Idag ska jag flytta, träffa terran och kanske kerstin, och kanske gå på en utställning och dejta en konstnär. Fast om jag känner mig själv rätt så blir det nog bara hemmahäng med katten.

Förresten, någon som vet vad *L* betyder??

Dagens spraymail

Hej läckerbit!

Finns det ngn chans att du vill träffas?=)
Kolla in mig om du vill, har foto på min sida.

Pratar gärna mer på msn, mkt snabbare.
msn:
johnholmesbror@xxxxx.xxxx

just det

jag är ju inte sjuk i nån std förresten, så ni behöver inte vara rädda för mig.
min analys: tre juck utan kadong är lugnt. eller kanske inte, men det var det den gången. juck! roligt ord.
kanske borde fira det på lämpligt sätt. mm, det får bli till helgen helt enkelt.

min dejt gick bra också, han var väldans trevlig. Jag tror att jag pratade för mkt och var lite för bitter, men sånt måste väl folk bara tycka är charmigt??

En scen tagen ur verkliga livet

Jag sitter på en liten bänk vid ett fönster på Roxy. Min vän Terran är på toaletten och jag sitter och spanar på övriga krogbesökare och väntar på sms från olika människor.

"Kan jag sätta mig här?" frågar en två meter lång man.

Hans kropp är enorm, han har någon slags tajt hawaiiskjorta anno 1996, eventuellt några skinnbyxor och en oerhört grotesk cowboyhatt. Hans armar är täckta av svart tätt kroppshår. Han kanske är spansk tänker jag.

"eh, ja, min kompis sitter här", men hon är ju inte vid min sida och den hårige mannen slår sig ner.

Något med honom andas ohälsa, och jag känner ett visst obehag men är ändå nyfiken. Han luktar ganska mycket svett.

"hmpf homo?!" säger mannen och jag tolkar det som en fråga och säger ja, eftersom jag genom att vara homo inte är ett potentiellt ragg. Den hårige svettmannen skrattar och förklarar att han precis sagt att han är gay, och jag drar en suck av lättnad.
"jag blir bara kär i män. Och min syster då förstås, hahahaha!", han skrattar på ett högst osunt sätt. Jag lägger huvudet på journalistsned och hummar och säger "okeeeej". Och vänder mig lite om, utan att för den skullen verka oartig.

Han fortsätter, frågar vad jag gör, jag säger att jag jobbar, han frågar om jag trivs med svenssonlivet, jag säger ja, han säger att om jag visste vad han gjorde så skulle jag inte vilja prata mer. Det väcker ju min nyfikenhet och jag frågar vad han gör.
"jag spelar in porr i spanien",säger han. Ler och pyser. jag säger ooookej ännu en gång, frågar om det är hårt arbete.
"nej, det är bra. fantastiskt. säkert sex, hahahahaha!!".

Min vän terran kommer tillbaka och slår sig ner. Han frågar om hon är lesbisk. Han luktar svett. Terran ursäktar och säger att det inte brukar vara såhär. Jag tittar på henne och ger henne blicken "jag vet, men det var ju ändå intressant". Sedan glider mannen av bänken, samtidigt som han sakta reser sig upp, tar på sig sin groteskt stora cowboyhatt, trycker upp dörren mot gatan och hasar ut. Han skrattar fortfarande.

Första helgen

Ja, jag var på uselt humör igår. KOm iväg sent fr jobbet, trodde jag skulle öla med Jacko, men när jag ringde var han i Jacko-mode, "näh, jag vet inte, jag ska sitta här hos råde och martin ett tag och sen ska jag på rodeofesten". Och rodeofesten var ju bara lista till, för det hade jag sett på facebook. Men jacko var på listan. Jaja, jag var lite sur, gick och köpte två flaskor vin jag tänkte knäcka (yeah right, så alkoliserad e jag inte) och gick hem och tjurade. Ringde bad newsmannen, han svarade och ville att jag skulle möta upp, men då hade jag redan gjort planer med terran.

Var på roxy och drack dagens med henne, sedan följde hon mig t nada bar och lämpade av mig med bad newsmannen. Jacko ringer, tydligen är kön t marie leavaeux massiv och han kommer inte in trots att han står på listan.

Så han dyker upp, och det är varmt och trångt. Jag vill ju prata så vi drar därefrån t pet sounds. Men kändes lite surt att lämna BN-mannen, men det kommer nog fler tillfällen. Han är söt.

En annan konstig kärleksgrej.
Jag har träffat en kille på spraydate, han verkar sjukt trevlig och jättebra. Han gjorde en fin bild där jag och han är astronauter och där han fråga om jag ville ta en öl med honom imorrn. Och det är klart, det vill jag ju! Ja, han verkar jättebra, jobbar på en reklambyrå som faktiskt verkar bra och inte sådär äckligt skitnödig. Dessutom har han jättelångt hår tror jag. Och skägg. Hans bild på SD är typ manipulerad, så det ser ut som han har jättestort huvud. Eller så har han det på riktigt. Jättehjärna! hahha. Idag blir det nog ba hemma. Om inte terran ringer och vill göra något. Men hon har väl händerna fulla av ryskt guld..

Dessa moderniteter

Asså, varenda ställe man jobbat på, eller varenda ställe man besöker har sån där trådlösa telefoner. Och de flesta har ringsignalen på grundinställningen, och den påminner om de första gitarrtonerna i den här låten. Jag undrade just varför jag haft den på hjärnan varenda gång jag jobbat och idag kom jag på det. Snillen spekulerar.

trötter, seger, butter och kåter

Kärt barn (jag) har många namn. Men mest är jag trött. Nya jobbet är kul, jag tror jag kan mästra det om några dar. Sen är det bara egen bostad, snygg kille som är lagom intellegent och har pengar, en fin bil och kanske en mansion i LA som fattas. Nej. nu orkar jag inte mer.

Hur orkar ni?

Eller är det bara jag som inte är van?
Igår tog jag tåget till Stockholm, jag hade packat i min allra fulaste mintgröna backpackryggsäck och diverse konstiga secondhandfynd som inte lämpar sig för resor på 2000-talet. Men så är det.

Helgen var ju fantastiskt känslomässig, trodde att fredagen skulle gå åt helvete av olika anledningar. En var att jag varit så full på onsdagen och antingen skulle upprepa samma bragd eller vara spiknykter, en annan var att folk skulle ha tråkigt och bli knivade på misärstället där vi sjöng karaoke. Men det hela flöt på bra, lite stelt i början, men det var ju inte så konstigt med tanke på att de flesta inte kände varandra.

Senare gick eldsjälarna på båten och dansade till moodyman. Jag och Terran drack champagne och det hela kändes ytterst glamoröst.

Dagen efter svarar jag i telefonen när jag sover, det är en daniel som ringer, jag förstår inte vem det är, Danielen blir arg, jag förstår fortfarande inte, för han finns ju inte i min drömvärld. Till slut börjar jag vakna till och frågar: Du, har vi varit ihop?

Ja, det var mitt ex som jag var ihop med i 7.5 år. Och jag hade ingen aning om detta när jag sov. Han blev nog lite arg.

Senare drog jag mig ner till mustaschmannen och drack kaffe, där jag även spontanträffade ett av världens bästa och snyggaste par: emmaslemma och hennes olle. De skulle på kulturrunda, och det skulle ju jag med, så vi slog följe. Olles vän dök också upp senare. EN fantastisk man som både är fotomodell, läkare och supertrevlig. Inte för att han skulle vara intresserad av mig, men vafan. Det var ändå lite pinsamt när han gick in på toa efter mig på konstmuseet och toan jag kom ut från var sprutlackerad av någon nervös konstkärrings bajs och jag är naturligtvis tvungen att kommentera detta så han inte tror det är jag som bajjat.. Bla.

Sen på kvällen spelade mina fagra vänner i Children Come on. Jag tycker mycket om dem och deras musik. Jag gillar framförallt deras senaste faiblesse för långsamma indiekärlekslåtar. MMMmm.

Senare stod jag och Sannisen och grät utanför, hon började och jag kunde inte hålla min styva överläpp intakt. Fan. Som sagt. Jag har så många fina vänner i Gbg. Det allra svåraste är att lämna de som är relativt nya bekantskaper, men som kommit så extremt nära. Som Sannan. Och Skoglund. Det kommer bli en hård vinter.

Söndagen, tåget. Jag åkte första klass, för det var billigast. Min vän Mirja, som dessutom är min kollega nu åkte i vagnen bakom och vi fikade bort lite restid i restaurangvagnen. Vi var båda ganska nervösa över vår kommande första arbetsdag.

Men nu är den gjord, och frågan som malde i mitt huvud på tunnelbanan hem var: Hur orkar människor arbeta och dessutom ha ett liv? Funkar det?

Jag hoppas att det bara är det är för att jag varit utan jobb en längre tid och därför inte är van som jag är så utsliten nu.

Jag har ju inte ens jobbat. Jag har gått kurs. Men jag är sämst i gruppen, jag var ärlig med mina förkunskaper, så varför vill de ha mig? Jag vete fan om jag ska klara av att mästra alla jävla dataprogram.

Hur ska jag orka ha ett liv dessutom?
Det blir väl inga problem. Jag känner typ 4 personer här.
Just nu njuter jag mest av att få vara barnet i hushållet, få mat när man kommer hem från jobbet och inga vuxna ansvar.

Life of pain

Jaha, fredagen kom till slut. Jag har inte gjort något bra sedan sist. Jag "frontade" min älskade vän som jag älskar för mycket. Fronta och fronta. sms. Jaja, han vill ju inte ha mig, det har jag ju alltid vetat, men inte velat tro på. Jag är nedstämd och mår kass.

Ikväll blir det avslutningsfest som jag "ordnat". Om jag hade haft pengar hade jag säkert supit mig lika full som i onsdags när jag spydde direkt efter spårvagnen, låg naken på badrumsgolvet och pratade danska i den stora telefonen, för att sedan få den geniala idén att bada badkar. Det är inte bra att bada badkar på fyllan, jag somnade naturligtvis, och vaknade när vattnet blivit kallt eller näsan kom under vattnet. Men jag antar att jag på något sätt hade kontroll, även om det inte känns så. Jag menar, jag hade druckit 4 glas vin, det är fysiskt omöjligt att bli så full. kanske var fem glas, men hur som helst.

Jag har inte fått några pengar av akassan som jag borde fått. Därför hade min hyra bouncat och jag har inte råd att köpa tågbiljett till stockholm. Känns bra. Jag sålde mina sista sparfonder (hur fan har jag lyckats bränna så mkt?) så jag åtminstonde hade råd med hyran. Jag vet inte vad jag gjort. Jag har inte direkt köpt dyra kläder. Jag har inte köpt några såna stora grejer som jag borde köpt, typ skärm t min stationära dator.

Jag har väl inte levt så sparsamt. Det är inte kul att laga mat här. Men så jävla mkt onödiga luncher är det väl ändå inte?

Jag har varit ute och festat mycket. Och ja, jag brukar bjuda folk. Jag tror inte det finns någon som inte blivit bjuden av mig. Jag gillar ju att ta hand om mina vänner! Och det är typiskt att nu, idag, när jag bara har två dagar kvar här, två dagar med de flesta av mina vänner, så tar mina pengar slut.

Kampsportskillen erbjöd skämtsamt 500 kronor om han fick göra vad han ville med mig i en halvtimme. Efter en del snack kom han fram till att det han vill göra var att tvinga mig säga "Bakom varje framgångsrik kvinna står en kvalitetskuk", medan han tar mig bakifrån. Jag avböjde vänligt men bestämt. hello! Sånt gör jag ju gratis!

Ja, han låter kanske ganska groce och creepy, men till skillnad från andra killar så har han respåekt för mig och vill inget annat än att knulla med mig. Och det är en grej som ger ganska mycket tröst när man är luspank och aldrig kommer få riktig kärlek.

Pengar löser sig nog utan kampsportskillens förslag på prostitution.

Jag önskar att jag nu, när jag vet hur det står till med den här killen jag älskar, kan börja behandla andra killar med respekt. Min vän skogis har sagt det, jag pratar alltid om de olika killarna jag har på g med en viss ton. Jag vet. Jag låter ju ingen komma nära, jag har ju inte velat. Jag har ju någon nära redan, men. ja. Jag ska sluta med det nu. Var inte oroliga.
Om jag klarar att överleva att bada badkar på fyllan. Om jag klarar att gråta ett dygn i sträck. Om jag klarar att kanske våga be om hjälp lite oftare. Då klarar jag nog det med.

Smakar det så kostar det.

Igår när jag satt hemma och glodde film m Terese så hade jag ett missat samtal från perfekta kuken på mobilen. Sweet, tänkte jag, han är i göteborg och vill träffas för att ligga! För jag har ju varit såpass ärlig mot honom på FB den senaste tiden, så han vet ju det liksom.

Jag ringer upp, han låter konstig, fast det kanske beror på att jag aldrig hört honom prata förutom när vi låg med varandra typ.

Han hade inga bra nyheter. Han var lite lätt sjuk och sa att ja, det kanske du också är. Jag bara skrattar, för tidigare på dan under min fika m Terese, frisörAnna, mustaschen och jennypenn så snackade jag om könssjukdomar och "ja, det är ju jättevanligt, konstigt att man inte fått nått", och skrattade och var glad.

Den perfekta kuken och jag hade ju skyddat sex i princip 100% av tiden, så nu är väl chansen inte jättestor att jag fått the K word.

Jaja, Terese ligger i min säng och försöker hålla sig för skratt, men jag hör ju att hon misslyckas och det läcker ut i telefonluren så jag är tvungen att förklara på mitt nya språk chockska: ah, nej, det är min kompis, jag tror hon fatta vad vi pratar om, hon vet allt om mig, och att du ringer just idag är ödets ironi..

Så här kommer råd till alla som läser detta. Ha nu inte oskyddat sex. Inte under en sekund ens. Och har ni fast sällskap och har oskyddat sex, så testa er, för man kan ha många sjukdomar utan att veta om det.

Som tur är är jag inte gravid, så det blir bara ett jobbigt samtalsämne med kampsportskillen. Men han får skylla sig själv, jag sa åt honom att han skulle ha kondom men han sa att det var lugnt.

Vafan, jag ska sluta ha sex. CELIBAT var det visst det hette..

Naturligtvis hade jag kunnat skriva hela den här posten som: jag har en kompis som... men ni hade ju ändå fattat. det är såhär, shit happens to everyone.

Jag antar att jag är bad news nu då eller??

Let's practise

Ja, jag verkade visst lite nedstämd förra posten, men det är ju ingen fara på taket. Jag är ju bara sån. Upp och ner hela tiden..

Andra veckan i småstaden med körkursen och gått snabbt, och jag kan numera säga att jag är rätt så bra på att köra bil. Imorrn ska vi till norge och köra halkan. Jag kommer åka i samma bil som micke, läraren, Saifon från ed som är söt och alltid ler, och Sanny, min nya tonårskompis från hunnebo. Han frågade om det var någon speciell musik jag ville lyssna på i bilen, eftersom han skulle bränna skivor. Jag svarade naturligtvis gubbrock eller testosteronrock a la acdc. Han skulle bränna trance till sig själv. I bohuslän står tiden stilla, man lyssnar fortfarande på trance och har piercings för att revoltera. Det känns tryggt på något sätt.

Sen åker jag hem. Sen blir det nog utgång på kvällen. Förra helgen var fantastisk rolig. Jag är kär i den. Eller något.

Känns ändå skönt att veta att man fortfarande kan bli sådär fånigt förälskad så det gör ont, även om man blir det i pojkar som inte säger vad de vill. Det får tiden utvisa antar jag.

På mitt rum är det så kallt, blåsten viner bohuslänskt ont utanför och jag råkade rycka av reglaget på elementet. KOnflikträdd som jag är vågar jag inte säga till min värd. Jag gav honom en dyr Glenmorangie som tack att jag fått bo här, det känns väldigt vuxet av mig.

Har fått en veckas förlängning på nya jobbet, nu, redan, innan jag startat. Känns bra. Snart bär det av till huvudstan. Glad är jag att Hannan också ska flytta dit. Och att cissi från HP ska jobba på samma redaktion. och att mirja också fått jobb. wiii wiii wiiii!

Nu ska jag sluta, detta var ju typ: kära dagbok, idag har jag ätit två mackor till frukost och druckit kaffe, yada yada yada...

God damn the sun

Jag kommer närmare, och du svarar med tystnad.
Inget kan jag tolka positivt eller negativt.
Jag ligger nära och du är oförändrad.
Jag tror jag hör dina andetag, men jag är inte tillräckligt bra på det här.
Inget finns att hänga upp mina känslor på.
Jag tar försiktigt på dig och du låtsas sova.

Du är smart antar jag.
Genom att inte säga något, inte låtsas om att något händer.
Genom att vara tyst, ligga stilla och halvsova. Låtsas halvsova?
Du är jävligt smart antar jag.
Genom att inte göra någonting kan du inte göra fel.
Allt är mitt ansvar. Det är tydligen så att jag ska förstå hur jag ska agera.
Jag vet inte.
Du lämnar mig tom. Jag är rådlös. Jag har ingenting.
Jag vet inte om jag överträtt någon gräns, du har inte meddelat mig vad jag får och inte får.

När du är jag lugn.
Du gör mig hel.
Men jag vet inte vad du vill.

Jag är rädd. Jag är osäker. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet att jag gillar dig. Jag vet att du gillar mig.
Så varför är det så jävla komplicerat?
Varför är jag trasig idag?
Varför är det söndag och jag är så jävla trött på mig själv?

Kan du ge mig en liten vägvisning? Jag orkar inte gå in med allt igen bara för att du är lite bekräftelsekåt i början och sen inte vill. Jag vill att du ska visa om du känner för det här. Eller att du säger: "Jag vet inte vad jag tycker, jag vet inte vad vi gör och hur det ska fortsätta".

Bara du säger eller gör något. Då blir jag nöjd. Nu känner jag mig bara så off och jag känner nästan skuld och jag vill inte det och jag vill inte känna mig ledsen för att jag kanske förstört.
Jag älskar dig. Men hur?

Kärringstopp

Eller nått. Befinner mig i den lilla skärgårdsstaden Strömstad för att ta körkort.

På två dagar har jag kört sex lektioner. Jag är fullkomligt superb. Förutom på enkla saker som att göra ut i vägen från kanten. Då får jag motorstopp. Men annars så.. Teorin var jag lite orolig för, främst med tanke på att de andra faktiskt läser boken mellan de gör övningsproven. Men idag gjorde jag 2 teoritest på datorn och fick godkänt med mkt god marginal, så nu har studiemotivationen sänkts lite.

Att bo hos min fars kusin, keramikern, är fantastiskt. Han har skägg och röker pipa. Och så gör han underfundiga grisar i lera. Just nu en serie pianospelande grisar med speldosor, väldigt fint är det.

ja, det är lugnt och skönt helt enkelt. Och man blir sjukt trött av att gå upp klockan sju och köra bil klockan åtta. Imorrn har jag som tur var ingen lektion innan teorin, tjooho!

Men jag tror nyckeln är att se sig själv som bilförare och tro att man kan. Då kan man det också. Precis som allt annat. Ska fråga min coach om det sen om han nånsin går online.. Suck.

Jaja, vad ska jag säga mer?
Jag träffade ju kampsportskillen en gång till, men det kanske jag nämnt. Han är helt dum i huvet och jag både gillar och ogillar honom. En konstig man det där. Håller på med kampsport. Skriver om det och annat i sveriges största skräptidning för män. Håller på med poetry slam. Har tydligen varit konfirmationsledare. Varningsblinkerserna borde ju lysa lång väg, men jag kunde ju naturligtvis inte hålla mig undan. Idiot. Nu ska jag bara försöka umgås med män jag gillar att umgås med. Men då blir jag ju kär eller halvkär och får hangups och det är ju inte bra det heller.

Jaja, min plan är att fokusera på det här körkortet nu, fokusera på flytten sen och fokusera på jobbet sen. En kollega från HP har fått redigeringsjobb på samma redaktion som mig, så jäävla kul ska det bli! Vi börjar samtidigt och detta betyder ju att man har någon att bolla nervositet med, att gå på lunch med och någon som känner en från tidigare.
GÖTT ÄR DET!

Nu ska jag ägna mig åt mina friends på msn och sondera spraydatedjungeln litegrann.
Ha det gött så sörs vi.

Dum dummare

Jag skulle ju bara gå en sväng på kontiki, äta lite gratis och sen åka hem till kampsportsmannen och mysa lite. Men den jävlen hörde inte av sig, så jag messade och frågade om han dissade mig. Det gjorde han inte, men han hade tydligen sovit. Vafan tänkte jag, låter ju perfekt, då är han pigg, men nej, han var nyvaken och vresig.

Därför åkte jag, Skogis och Ylva, en bekants bekant som är hur trevlig som helst till uppåt, för vi tänkte att vi skulle ha större chans att träffa någon att ligga med där. Spårvagnsresan dit var hetsig och vi avhandlade speed-dating 2.0, e-dating (med extasy (stavas det så?)) och b-dating (benzo). Alla på vagnen skruvade sig i olust och vi skrattade som det inte fanns någon morgondag.

Uppåt. Jag hälsade på "ermanos", sedan hookade vi upp med två killar. den ena kom från öland och såg ut som den blonde killen i dum dummare. Den andra såg ut som lasermannen, frågade tre gånger på raken om vi ofta gick hit, berättade att han egentligen inte kände ölandskillen och sa att hans huvusysselsättning i livet var att göra ingenting och må bra. När han sedan berättade att han precis kom hem från Afrika började Laserreferenserna bli lite för många, och rädd för att bli mördad smet jag och skogis därifrån. Vi tänkte att Ylva, som presenterat sig som Nicole, eller Nico gärna ville fortsätta hänga med ölandstoken. Ölandstoken sa dessutom till Skogis att han såg ut som rene i allå allå och att det på något sätt var en komplimang. Jag vete fan. KOnstigt var det i vilket fall som helst.

Tog en dyr taxi hem. Taxichaufförer är så jävla bra människor. Jag älskar att fråga om hur det är att köra taxi, och de älskar att berätta om den där gången de körde Justin timberlake eller efterlysta tjuvar trycker pistolen mot huvudet på dem. EN gång satt jag och diskuterade litteratur och poesi med en taxichaufför i säkert en halvtimme och då hade jag ändå redan betalat resan. Taxichaufförer är så jävla viktiga, de är sista utposten innan man kommer hem och helt avgörande för vilken känsla man får av kvällen. Jo, visst, jag har varit med om de som försökt våldta mig också, men vafan, oftast är de väldigt bra människor. Det är ju precis som alla andra liksom, det finns några rötägg, men de flesta är fantastiska.

Jaa, gud, jag är nog en smula prozac idag med.

Imorrn är det fredag och jag vet inte, man kanske går ut, jag vet att jag ska resa på söndag och ta mitt jävla körkort, det kommer säkert gå alldeles utmärkt, eftersom jag ÅKT mycket bil, men lite rädd är jag att jag ska misslyckas. Men i så fall kommer det fler tillfällen.

Jag mår störigt bra, jag är störigt glad. Trots att jag blivit utlovad sex och inte fått något. Det kommer fler tillfällen.

Just det, kampsportskillen. Han e en no good jag träffat på spray som håller på med den hårdaste kampsporten som finns, man slåss tydligen i burar. Men han är väldigt ehh. Han har rutor på magen. Han. ja. vi stannar där så länge. Han är trevlig på något sätt. En trevlig bekantskap. Inget giftasmaterial dock. Men vem fan är det?

Bringin' it

Javafan, det finns en massa saker jag inte skrivit om, några dejter, lite fester och annat. Men jag har inte ork eller lust. Jag är stressad över nya jobbet, stressad över att ta körkort och stressad över internet. Fan.

Men det här hjälper mig att slappna av. Bring it on.

To all my lovers, I love you, to all my haters, I don't care.

Sluta nu upp att hetsa, sluta oroa. Jag vet ju vem jag är och vad jag tycker, och jag vet att jag är grym och om jag hade varit man hade jag nog kommit undan med att leva mitt liv, men nu är jag inte det så det är nog bäst att jag lugnar ner mig, hittar en lagom tråkig kille att ta ner mig på jorden igen.

Men just det! Jag vill ju inte det! Jag vill ju ha alla möjligheter öppna!

Göteborg, ja, jag kommer sakna det. Var på middag hos Sannan, Skogis var där också, vi diskuterade hur fantastiska vi är och hela det här heteronormativa sättet att umgås. Att vi som vänner är en familj lika mycket som en pojk- eller flickvän. Mer till och med. Jag har världens bästa vänner. Hannan kanske flyttar upp så småningom, det hoppas jag. Sanna har funderat på ett utbyte nånstans, och jag formar en tanke på en stor jävla lägenhet i Stockholm där vi ska leva och bo som en stor jävla hippiefamilj, men inte alls på det sättet.

Något har hänt. Jag vet inte om det är singellivet, men jag tror inte det. Visst, Sannan och Skogis har jag kommit nära i och med mitt och deras uppbrott, men andra. Jag känner närhet till människor på ett annat sätt. Mysan e ju alltid Mysan, och hennes barn är som min son.

Och idag träffa jag klippAnna och mustaschen och vi pratade också om vänner, om framgång och karriär. När blev det så lätt att öppna sig? Och varför är människor rädda att göra fel? Vad kan hända liksom?

FUCK ME; DET BLEV EN PROZACPOSTNING!

Detta är min terapi, jag var lite småsur idag, men sen tänker jag på alla bra människor runt omkring mig och blev glad. Visst, vemodigt är det också, jag förbereder mig för den stora knäcken när jag inser att jag inte kommer kunna träffa alla helt random som nu. Men den kraschen tar vi när den kommer.

Bad news..

fick jag höra av en kille igår att jag var.. Det var ingenting han hade kommit på själv utan han hade fått det ryktesvägen.

Bad news för att jag en gång hade ett förhållande som tog slut?
Bad news för att jag dricker och röker för mycket?
Bad news för att jag inte passar in i parmiddagsmallen?

Hur som helst är ju killen jag träffade igår en vuxen människa och kan ta egna beslut. Han är väldigt söt och rolig dessutom. Tror vi ska ses ikväll också. Känns jättebra faktiskt!

Ska på vernissage ikväll, så det blir nog en del gratis vin. Och imorrn ska jag på burleskklubb. Det blir alkohol fyra dar i rad. Men jag har ju anledning att fira. Dessutom kommer jag ju inte dricka en droppe under de veckor jag tar körkort, och sedan när man jobbar har man ju inte heller tid att ha kul.

Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller kränkt av epitetet bad news. Jag antar att jag borde bli smickrad? För om det inte är med humor kan det vara något av det mest sårande jag någonsin hört. Och det från någon som inte funnits jättenära under en lång tid, men som jag nyligen återuptog kontakt med för att jag saknat den. Förhoppningsvis är det bara en missuppfattning. Jo, det är det nog. Jag vill inte gärna tro att mina vänner sprider rykten om min mentala hälsa och mitt dåliga leverne bakom min rygg och att detta rykte når stockholm innan jag flyttat hit.

Men. Man vet aldrig var man har folk. Det är en sanning som tål att upprepas gång på gång tills man blir så hård och misstroende att man inte släpper in någon. Jag har nobelpriset i den grenen.

Med svartblogg i blodet

Sitter på onkels laptop och känner mig tvungen att lämna en rad eller två.

Jag har:
fått jobb
fått så mycket positiva känslor av kvinnan som anställde mig.
Jag är:
överraskande bra
fortfarande chockad
Jag vill:
hångla
ha ett par jodphurs
köpa dyra kläder
Jag kommer:
snart äta pannbiff
gå med en kompis kompis på konsert (ifall han inte får kalla fötter)
Jag drömmer:
om en varm kropp i vintertider.
om min lysande karriär som blir större och större precis som alla mina luftslott.

Men bättre det än att fundera och tvivla på varför de så gärna ville anställa mig. Jag har inte kommit dit ännu, hoppas inte det blir så heller.

Någon som har en lägenhet i Stockholm att fresta med? Givetvis njuter jag av Onkel Pierres omhändertagande, men man ska inte utnyttja sånt för länge.

Stock(holm)

När man inte varit i Stockholm på ett tag så glömmer man varför man gillar det. Tågresann upp gick paniklångsamt och det var en man som satt bakom mig och gned sig när han tittade på mig. Den äldre damen framför luktade kiss och gick på i Köping.

På T-centralen, sjuuuuukt mycket folk, jag upptäckte att mina skor var rejält hala och tänkte hur det skulle se ut om jag ramlade. Skulle i så fall prince charming rädda mig? Som tur, eller otur, var så ramlade jag inte.

Tunnelbanan till Fridhemsplan. Ut där. Tårar av lycka. Fan jag är hemma!

Senare, middag på pelikan med onklarna och Maria. Husman. Inledde med mulen himmel, avslutade med creme brule.

Varenda hörn är bekant. Allt påminner om förra året. Det där omskakande och misärromantiska året som jag skulle slja min själ för för att uppleva en liten stund av. Visst, det var en jävla mycket smärta oh ångest och en massa terapisamtal med alla vänner som visste delar av mitt liv.

Åhåhåh. Men ja, jag är nöd med mitt liv som det är nu med.
Imorrn, anställningsintervju och sedan träffa pokerproffset på kvällen. Har en massa underbara vänner här med. Även om de flesta bor i Götlaborgänna. Speciellt nu när både Hannan Jennypenn och Therese har flyttat ner..

Jag ska inte bli långdragen.
I mansfronten har det ju hänt en del, men jag orkar inte ta det nu. Jag ska dessutom ev på en dejt här i sthlm. Yes, i´m an easy lover.
Håll nu tummarna!

Tema: Mustaschmannen

Åh, det känns som det är så längesen som jag skrivit om min lilla mustasch här så nu ska jag försöka göra en wrap-up.

Mustaschen kom in i mitt liv när jag som mest behövde det. Jag hade precis gått ur ett apalångt förhållande, var ensam, osäker och rädd. Och så plötsligt så träffar jag en kille som kan skämta om det, som vill gå ut och ragga ihop med mig, som vill ge mig tips på hur man lever det vilda singellivet.

Naturligtvis var han onåbar till en början, han var vän till min vän frisörskan och jag kunde inte få tag på honom. Tills den dagen då jag tog mod till mig att fråga om hans nummer. Veckan som följde fylldes av lagom upphetsade sms; jag som nybliven singel hade aldrig varit med om maken och gick omkring våt och kåt 24/7. Vi bestämde att vi skulle ligga, men det rann tyvärr ut i sanden.

När jag väl träffade honom IRL för andra gången kändes det bara konstigt.

Sen kom det sig att vi började träffas ganska mycket eftersom han jobbade på ett ställe på väg till min skola. Och det blev mkt msn.

Jag kände alltid att jag var lite småjobbig och att han var kontrollerad. Jag kanske inte var öppen heller med vad jag ville, men såhär i efterhand tror jag det beror på att jag inte visste vad jag ville.

Vad jag vill komma till är, mustaschen, en fantastisk man, har kommit att betyda ganska mycket för mig. Vi pratar på msn nästan dagligen och han har tagit någon slags livscoachposition.

Goddam, i love him, men inte så. Han är bra. Men sjukt jobbig. Han klagar på mina killar jag dejtar, han himlar med ögonen när jag berättar om mina hangups som det aldrig blir något med. Han vill alltid att jag ska ompröva min val. Han är som en gnetig farsa typ.

Och idag var jag ärlig för första gången. Jag sa att jag hade en massiv hangup på honom under början av året. Han tyckte säkert att det var konstigt att jag berättade det, men jag känner att vi är såpass nära och han har tjej och jag inte ser på honom på det sättet längre så det var faktiskt viktigt att berätta.

Han är en bra kille. Han är annorlunda från min andra manliga vänner, han resonerar på ett annat sätt och därför kan jag få nyttiga injektioner av honom.

Låter detta som en lång kärleksförklaring? Det är det inte. Det är en vänskapsförklaring. Tack du man med mustasch, mustaschmannen, för att du finns. Och för att du dessutom gör världens bästa kaffe. Puss.

Vacker förlorare

Eftersom jag är arbetslös nu betyder det att jag har en massa tid att utveckla alla mina negativa sidor. Dessa är framförallt:

Whina. alltså gnälla. för att det är synd om mig av en eller annan orsak, igår var det min bakfylla t.ex.

Obsessa. Gå "Lida" eller "Ensam ung kvinna söker" på någon stackars kille, som oftast är helt omedveten om det och därför blir chockad när jag fabricerat helt nya verkligheter och därför är sur på honom för jag har tolkat hans hej till min verklighet där det betyder fuck you, du är äcklig och ful. (hängde ni med?).

Få en hangup. Ligger ganska nära till att obsessa. Men hangups får man på människor man inte träffat så mycket och därför inte känner så bra. Det finns olika sorters hangups.

• Den milda formen, även kallad måndagshangup. Det normala. Man tänker lite på personen, går igenom vad som hänt, vad man pratat om och fantiserar vad man skulle göra om man träffas igen.
• Janne Josefsson style.Är egentligen inte hangup utan ren och skär stalkerverksamhet och en fortsättning av att obsessa. Som den grävande journalist man är måste man göra en grundlig personresearch. Istället för att vänta tills man träffar personen igen och lär känna personen på det klassiska sättet genom att prata och lyssna börjar man med en enkel googling. Bildgoogling är också bra, då kan man få reda på hur personen såg ut när de var på ett kickoffläger på en gästgivaregård i hälsingland (det har aldrig hänt, men jag kan tänka mig det). Kolla på hitta och eniro ifall personen har mobil, hemtelefon och flera bostäder. Och naturligtvis ifall personen delar bostad med någon annan. Förut kunde man ju också kolla ratsit för inkomstuppgifter, men det blir ju folk meddelade om nu, och då får ju personen reda på att man är galen och vill kanske inte träffas igen. Facebook är också en utmärkt källa. Gå med i sweden network, det är de flesta. Ställ in din egen security level så folk i sweden network inte kan se din sida. Börja leta efter personen. Är han inte med i networket? Kolla upp hans vänlista, gå igenom de av hans vänner som är med i sweden. Kolla väggen om personen skrivit där. Kolla bilder. Kolla töntiga nomineringar. Känn dig lite dum och lite som att det här berättar du fan inte för någon för då kommer de förstå hur jävla knäpp du är.

Ja, okej, nu överdrev jag kanske lite. Man kan ju även kolla mediearkivet ifall personen varit med i några artiklar eller skrivit några artiklar, men man får ju det mesta på google.

Nedan urklipp från i somras, också en form av stalking, men jag ser det naturligtvis som en läsarservice..
Från den femte juli:
På lördag är det personalfest, egentligwen finns det ingen av intresse, men om det skulle vara krig står kriget mellan dssa: redigerar-Olof: Han har trevlig göteborska och snälla ögon. faunkillen: kommer inte ihåg vad han heter, men han har faunskägg foto-Peter: dalmas som jag haft med mig på en del jobb, verkar helt okej. .....Nej. Jag tror jag hoppar det. Jag tror jag hoppar att bry mig om män överhuvudtaget. Tillräckligt slitigt att jobba.

Från den tionde juli:
Idag kom dessutom redigeringskillen olof ner och satte sig när vi tog eftermiddagskaffet. första gången på hela tiden jag jobbar, eller har jag fel? Jag tror han är kär i mig, jag som är så oemotståndlig.

Från den andra augusti:
lista på tänkbara offer:
1 Herr Lemplig (han är upptagen men wtf) 2 Sportzoolander (bränd, men bra kropp) 3 Redigeraren (skum och ifk:are).......

Att döma av mina tidigare postningar har den här killen ändå funnits med ett tag. Och jag vet ju att jag skrev det där lite skämtsamt, som jag gör varje gång jag bestämmer mig att jag ska hångla. Men man kanske kan läsa ut mönster ändå.

Jebus, jag behöver nog taga ner lite. Men jag har ju så mycket kärlek att ge!!! Jag blir så frustrerad när jag inte får ge kärlek!

Bättre nu (yummy)

Jag följde alla råden, slutade leta.
Jag höll mig tyst och diskret.
Jag fick mjuk hud, sked och a godgiven penis. Känns mindre snuskigt på engelska.
edit: Så vacker, så giftig...

Anyone who had a heart

Jag är så bra på att göra illa mig själv. Jag är så bra på att bara älska killar som inte känner något för mig. Eller killar som är "kompisar" som ser mig som ett bra alternativ den där kvällen när de inte får ragg. Jag antar att det beror på att jag inte har världens bästa självförtroende, att jag inte tror jag är värt något bättre.

Men varför är det så att jag alltid blir den där tjejkompisen som är sån jävla bra tjejkompis, nästan som en kille? Man kan vara sig själv med mig! Man kan skämta som med grabbarna med mig. Och det är ju fantastiskt. Jag är en jävla kille, fast med fitta istället för kuk, men det tänker ju ingen på.

Jag är så jävla trött på det. Så trött på att bli ledsen och gråta i ensamhet. Men ibland briserar det, som idag. Jag trodde han kanske ville ha lite kärlek, vi satt och pratade och nuddade varandra och allt var bra. Sen gick han iväg och hittade någon okänd tjej; hon var snyggare, smalare och säkert trevligare än jag.

Jag är varken snygg, smal eller trevlig.

Jag hatar det, jag gör det alltid. ALLTID! Jag kan inte förstå killarna, de två killarna som funnits i mitt hjärta på samma sätt, att de inte förstår att även om jag inte är smal, snygg och trevlig så är jag fan så mycket bättre.

Fast å andra sidan så tror jag ju inte på det själv. Jag gillar ju inte mig själv och jag tror inte någon kommer kunna älska mig. Klart, vänner kommer jag alltid ha. Det är jag bra på. Jag älskar mina vänner. Men jag kommer nog aldrig träffa någon som skulle ge allt för mig, som älskar mig. Jag vet inte, men det är så det känns. Jag är värdelös. Jag är värdelös. Jag är värdelös.

Sanna säger att jag inte ska leta, inte söka upp, även om det ligger i min natur, att jag ska låta någon hitta mig, att jag fokuserar på fel sorts killar. Och hon har rätt. Jag vet det. Men jag vet inte om jag är värt något. Hur kan jag vara det. Jag är ju specialiserad på att vara den bästa tjejkompisen alla killar kan få, tjejen som alltid förstår och som alltid tar strid för killen. Men jag orkar inte.

Jag antar att min kära mor har rätt. Jag är säkert deprimerad. Men hur fan kommer det sig att jag har så jävla kass syn på mig själv och på män när jag är uppfostrad i feministisk anda. Är det därför? Är det feminismen som spökar? Eller är det killarna som jag förälskar mig i som är så jävla könsstereotypa att det tror att tjejer ska vara på ett visst sätt, och inte på det sättet jag är, för jag är ju bara en så jävla bra kompis??

Fy fan för allt. Fy fan för män. Fy fan för mig. Och fy fan för mitt jävla psyke och mitt nedtrampade självförtroende.

Och varför är det bara vackert med kärlek när den är omöjlig?

Helps both ways

Jag skulle ta det lugnt i helgen. Jag skulle det. Bara gå på konsert idag. Åka till mina föräldrar imorrn. Men sen blev jag inbjuden på en fest som tydligen ska vara väldigt exklusivt med gratis mat och sprit och uppträdanden och skit. Vi får väl se hur det blir. Ikväll blir det Jonatan Richman och hela slanten.

Såååå... Igår och idag har jag träffat författaren, han är lika söt och ticsig som vanligt!

Alone again (naturally)

Jaha, så var man soloboende igen. Det är väldigt tyst. Jag har knappt pratat idag. Tror jag ska försöka mig på något exeriment och se hur lång tid det tar innan jag talar med någon igen. Det är rätt ovant och skönt.

Såg alla presidentens män på tv förut, gud vad jag gillar tvfilm på dagen.

Började msn:a med två spraydatekillar igår. Haha! Inget naughty utan bara snack. Men jag ska träffa den ena som är något slags musikalartist och dansare, vet inte riktigt om han kommer gilla mig eller om jag kommer gilla honom, men det är lite spännande iallfall. Jag avslöjar inte när, men jag kommer berätta hur det går.

Imorrn kommer min älskade författarvän. det blir nog lite alkohol och snack. Borde egentligen städa lägenheten nu, man vet ju aldrig när det blir dags för nattliga spritfester och vad de utmynnar i.

white wedding

desperate measures in desperate times

Jag: Varför skriver alla killar på spraydate att de gillar segling och att spela golf?
Hannan: För att alla är svennebanan.

Jag ger det en vecka. sedan lägger jag ner det. Om jag inte hittar något där då så vem fan bryr sig egentligen.

Idag addade den söte författaren jag jobbade med på bokmässab mig på facebook. Det är ju alltid trevligt när söta killar vill vara kompis. Han verkar verkligen gå hem bland gammal som ung, alla tjejer och kvinnor bara smälte och stod stjärnögda och njöt av hans uppmärksamhet. Jag påpekade det, han sa att det berodde på boken, men jag tror det är medfött. Det funkade på mig också iallafall. Kanske beror på att han i princip var en karbonkopia av min misslyckade författarvän som jag mmm, tycker är söt, kanske för att han var söt över huvud taget.

Träffade Anna idag, och när vi satt och skvallrade kom Lina. Hon skulle fika med Cristina så det blev lite klassträff.

Anna. Hon är ett väsen. Extremt bra på att uppfatta stämningar. Jag hade en jävligt konstig sexdröm om henne inatt som gick ut på att hon tafsade på mig i en soffa där det satt en massa andra. Jag skruvade på mig och försökte få henne att sluta, men hon gav sig inte utan stoppade in fingrar in under trosorna. så sjukt! Hon ville gärna trycka upp ett finger i rumpan också, men jag bara, nej nej, kommer inte ihåg om hon lyckades.

Jag och anna har nog en väldigt speciell relation. Hur tolkar man annars drömmen? Förslag? Okej, vi gör en tävling av det. Bästa tolkningen vinner en kväll i mitt studentrum med sprit, musik och mig. Passa på!

to do

Denna veckan ska jag:

1. skaffa pengar (hur?)
   
2. träffa människor
3. bli soloboende
4. komma på vad det är jag vet att jag ska göra men som jag inte kommer på vad det är
5. spela lite betapet
6. äta nudlar
7. läsa ut räddaren i nöden och habibis sortiment
8. inte bli sjuk
9. inte få en hangup på någon
10. Kanske ta en lugn helg

Godnatt. Vi får se hur det går.

hip to be square

haha, jag skaffade en spraydatesida, mest för att jag och hanna skämtade och höll på. Så nu skickar jag meddelanden till folk som jag inte känner och som jag kanske inte heller vill känna. Men jag gillar det. Haha!

Är jag på randen av misär nu?

Jonsborg, lördag morgon, 02.47

På allmän begäran: MER FILM!

Raggning enligt Hannan. Jennypenn är med på ett hörn också.

liten sammanfattning eftersom ljudet är lite dåligt:
jag frågar hur man får ragg. Hannan berättar att man visar muffen. Eller att man tar av sig alla sina kläder och poledansar. Sedan ser hon kung carl gustav i korvkön.

Books of love

Jaha, då har det varit bokmässa. Det var trevligt att få jobba lite. Men det var inte det jag skulle skriva om idag, utan en kort redogörelse för min senaste självinsikt; arga ilskna Maja.
Ja, de senaste dagarna har jag varit så jäääävla arg, och folk har fått känna av det. Rättfärdigt mot taxichauffören som försökte skinna mig, och slumpmässigt som Hannan i matbutiken när jag blev arg och sur.

Det handlar om en regression, ännu en regression. Att allt ska vara på mitt sätt och dessutom kan jag inte vänta. Jag har varit så arg, så arg.
Jag blev så arg när jag hörde om en vän som efter en periods uppehåll lyckats få med tjejen på ett jävla skambud, att "vi är inte ihop, men kan träffas och ligga med varandra ändå, tills någon hittar någon annan". Jag blir så arg för jag vet hur jävla jobbigt det är för tjejen, som älskar älskar killen och hoppas han inser att det är henne han vill leva med. Men han vill ha kakan och äta den. Han vill inte välja, för han är rädd att välja fel. Men det är ju livet! Han kan ju inte hålla på att stjäla hennes tid bara för att han är feg. Antingen så kör man relationen fullt ut, eller så skiter man i det. Annars blir det förnedrande.
Hon kanske vill ha barn, har du tänkt på det? Ska du bli fader till barnen? Annars: Dra! Hon behöver inte leva på dina villkor, det är ju för fan helt jävla sjukt.

Ja, jag vet jag kanske är lite diffus i mitt skrivande. Jag orkar inte förklara hela grejen, jag vill bara försöka förstå min egen ilska över detta.

Kanske är det för att han är närmre vän än hon, och jag har svårt att acceptera vänner som skadar andra. Jag vet, det låter kanske facistiskt, man ska ju älska sina vänner oavsett, men alltså, det är en sak att bete sig svinigt oplanerat och en annan att vara ett svin alltid. Och det är ju för fan. äh. jag blir sur helt enkelt.
Gör man så? Visst, jag var ett svin i min relation, det sticker jag inte under stol med, men det var oplanerat och det var för att relationen var kass. Tror jag. Vissa dagar tror jag bara jag fick en jävla fix idé under en menshjärneperiod och bestämde mig för att pissa på allt jag älskade och sedan lämna allt. Hoppas varje dag att så inte var fallet.

Jag har pms, vill döda alla killar som är svin och knulla andreas wilsons mun.
Nej, nu visar de reprisen på top model, bloggterapin är slut och tvterapin tar över.

Lolita

Fan, jag missade top model idag. Hur lyckades jag med det?
Svaret på den frågan är att Hannan sitter och skriver på ett skolprojekt och därför är jag förpassad till min dator och mina hörlurar. Inget ont i det. Jag svälter inte och är inte sjuk.

Igår var jag på en jätteknasig tillställning. Kontiki ville tacka alla klubbarrangörer för sommaren, och in på ett banaskal gled jag i den bambuprydda baren. Vi satt i ett litet krypin, nästan som en lekstuga. Min vän från förr var med, Moa, och jag insåg hur jävla härlig hon är. Jag har ju alltid haft god smak när det kommer till vänner. Moa tog cykeln därifrån vis stängning, ryktet säger att hon ramlade några gånger, och det gör lite ont i mig eftersom min kväll var på väg till än mer konstiga höjder. Jag hoppade på en buss som skulle ta alla på krogen vidare till en annan krog på avenyn.

Fuck that shit tänkte jag och såg bussresan som en skjuts lite närmre hem. Men ack, min nyfikenhet tog naturligtvis över när bussen parkerat påde goa göteborgarnas nöjesgata. "!om jag nu kommer gratis in, borde jag ta den chansen för att se hur det är", tänkte jag och sällade mig till kön och min vän skoglund. In kom vi, det var reserverade bord och gratis sprit. Trevligt helt enkelt, och helt otippat på en tisdag.

Men egentligen är det bara två saker som etsat sig fast i mitt minne från gårdagskvällen. Dels är det den äldre mannen med scarves som såg så jävla säker ut där han satt på uteserveringen och diskuterade livets meningslösheter med tre stycken 22-åriga avenybrudar. Han konverserade dem samtidigt som han svängde med ett glas och hälsade på coola hiphopkids. Han var så jävla nere med skiten med alla. Svårt att beskriva. Nästa gång, om jag någonsin ser honom igen ska jag prata med honom, jag tror jag har mycket att lära där.

Den andra saken; Jag står och väntar i toalettkön, ensam. Jag blickar ut över ett tomt dansgolv och jag funderade litegrann på om jag skulle ta livet av mig eller bara skratta och eländet. Mina tankar avbröts när en liten människa äntrar dansgolvet. Killen ser ut som en av de där som spelar panflöjt i brunnsparken mixat med någon falsksjungande deltagare i idol. Han har mellanblå jeans han köpt på jack and jones eller någon blatteaffär, en vit stickad tröja med något fräsigt tryck på och en igelkottsfrisyr (enda an´ledningen till det måste ju va att han blir tjugo centimeter längre?). Lite guld runt halsen och i öronen. Han närmar sig mig, men han går inte, han dansar. Det ser ut som en salsainstruktör på speed som försöker dansa till hiphop. Han stegar upp för trappsteget som skiljer dansgolvet från toalettkön och salsadansar fram och på mig. Presenterar sitt kön för mina ben. Ler inbjudande. Vill dansa. Tror att han verkligen fått sin chans, med tanke på att i en avenymiljö ser jag väl ut som någon som skrivits ut direkt från psyket. Jag ler förvånad, skrattar överraskat och mumlar att "tack, men nej tack", jag ska gå på toa, inte dansa. Sedan försvinner han.
Detta kommer jag bära med mig länge. Igelkottsindianen och ranelidmannen.

Idag har jag spelat in pop med popstjärnan från norrland och hans vän anders. Det var royal treatment hela vägen. De fixade, jag väntade, de spelade, jag lyssnade. Sen sjung jag, fick lite coachning, det gick bra och jag är jävligt nöjd.

Det enda som behövs nu i mitt liv. Ett välbetalt jobb där jag kan vara rolig på heltid, en man som dyrkar mig och som jag inte stör mig på på grund av det och en smula sömn.

Nu blir det bokmässan, och där blir det nog inte så hett, inte så mycket ligga, men väl sex för hjärnan (skrev jag det? åh herregud, så pretto, jag måste ha pms).

Jaha, det verkar inte bättre än att min roomie kommer sitta uppe till sex på morgonen, jag får nog försöka sova lite så jag glömmer allt det onda och kanske överraskas av något positivt när jag vaknar. Men jag är tveksam till det.

Den perfekta mannen

Ni vet alla vad jag pratar om när jag pratar om den prefekta mannen. Han är den som alltid kommer finnas kvar, som inte går att sudda ut. Den perfekta mannen är oftast svårkommunicerad vilket ger en aura av mystik och också utrymme att gång på gång uttolka det som "ja, han älskar mig, men han vågar inte visa det", istället för vad det egentligen är "jag har inga social skills så därför håller jag käften", eller "Om jag håller käften kommer den här tjejen avguda mig, och även om jag inte är intresserad av henne, så får det mitt ego att växa och det är ju inte så att jag uppmuntrar henne ändå".

Den perfekte mannen är någon i din bekantskapskrets, det kan vara en kompis, en kompis kompis eller ett syskons kompis eller en bög. Det är någon det helt enkelt är väldigt opassande att kära ner sig i, och just därför gör man det. Uttrycket so wrong it's right kommer väl till pass här.

Oftast får man en väldigt nära relation med den perfekta mannen, man blir den där kvinnan som är en förstående kompis, som kan lyssna utan att det behöver sägas ett ord, som vet allt om den pissiga relationen till tjejen och alla andra tjejer som liggs med, eftersom den perfekta mannen oftast har ett "öppet" förhållande.

Men att vara vän med en kvinna räcker inte för den perfekta mannen. Därför testar han och se hur det är att kyssas. Och då väcks något, kalla det kärlek, missbruk, ren och skär misär. Den perfekta mannen lyckas i alla fall få tjejen som bara är kompis på fall, hon börjar tänka på den perfekta mannen i banor hon aldrig gjort förut, och hans tystnad, i kombination med varma blickar och hemliga kyssar bygger upp ett luftslott, en dröm om att den perfekta mannen är den perfekta mannen, att han är ofelbar, och att om han inte älskar mig nu så kommer han nog göra det imorgon, för vi har ju sån djup och bra kontakt, och bara han inser att jag är den rätta så kommer han göra allt för mig.

Så går det ju aldrig. Bara i sagor. Min förste perfekta man var Petter, kompis till min bror och oerhört häftig. Han sjöng i band och hade en kurt cobainaktig frisyr. Han såg mig med ögon som ingen annan. Han kysste mig på baksidan av skeppshandeln i hamnen på ön, vi satt där på taket på baksidan. Han bjöd mig på fest i hans fars villa, han gav mig blickar hela tiden, ingen annan visste något, det var spännande, vi kysstes på toaletten. Hans tjej kom på festen och på något sätt så tyckte jag att hon var misslyckad, ful och tråkig. Men hon var ju iallafall ihop med Petter. Jag var 15 år och jag var så jävla kär ochså söndertrasad av den perfekta mannens spel.
Det fortsatte. Vi träffades ute, han ringde mig på fyllan, vi låg några gånger med varandra. Detta pågick nog under två, tre år, och även om jag hade pojkvänner i perioder var min och Petters kärlek idealet, det onåbara, trasiga och vackra. Det hela slutade i att han gifte sig, skilde sig, låg med min bästa kompis och fortsatte drömmanna sig mot mig. Sedan rann allt ut i sanden, som tur är. Jag träffade honom för några år sedan, han försökte genast få med mig bort från festen, men då hade jag en pojkvän som jag älskade och som älskade mig, även om det inte heller höll för evigt.

Men problemet med den perfekta mannen är att man inte orkar det i längden. Man blir nedstämd när den perfekta mannen alltid är så jävla nära men ändå så långt borta. Man tappar tron på att någonsin få kärlek, att hitta den på riktigt, att hitta någon som kan älska utan att trasa, och som ger något mer tillbaka en hemliga kyssar och varma blickar.

Jag har insett att jag har en sådan relation till en man. Eller kille. Och jag går sönder. Jag har inte kunnat släppa det, för så länge han skrattar åt mina skämt eller ser på mig på det där speciella sättet så finns det hopp. Men jag orkar inte, jag går sönder. Kanske är det för att jag söp mig så full igår så att världen känns som det kommer explodera närsomhelstidag, kanske är det så. Bakfyllans överkänslighet. Men jag orkar inte mer. Jag vill bara gråta lite och skada mig själv. För det är min universallösning.

Men istället blir det cirkus. Min mor ringde och frågade om jag skulle med. Jag kan nog inte tänka mig något som matchar mitt psyke sämre just nu. Jag kan inte tänka mig något som matchar det över huvud taget. Förutom mitt sprängande huvud och de smärtande kinderna fyllda med ogråtna tårar.

Den mörka sidan

Autisterna igår var jättefina. Popstjärnan från Norrland sjöng som en gud och dansade som två. Nalle visade sin fingerfärdighet på basen och de flesta på pustervik var full och glada.
Sedan lokal, sedan nån slags efterfest med Sannan, Jacko och Nalle. Gick nog inte och la mig förrns vid sex. Men inget sex för den skull!

Ikväll ska jag ut och mysöla lite med de vänner som vill hänga med.

Jag och Hannan bor ju ihop nu och vi tittar mycket på tv. Vi är något av experter när det gäller tvmediet. Nuff said.

Knocking on heavens door

Mitt liv är rätt najs. Jag gör saker på dagarna och sedan hänger jag med Hanna på kvällarna. Vi äter, dricker te och ser på skräpteve. Det är fint; vi utvecklar helt klart våra social skills.

Denna dagen har jag umgåtts med popstjärnan från norrland som är något av en manager för mitt icke existerande popband. Vi repade lite och det gick bra. Och så fikade vi. popstjärnan bjöd på perkulatorkaffe. Det var fint.

Jag bjöd på orientaliska bakverk som var väldigt söta. Men både jag och PO-pop uppskattade dem.

Hanna lär oss ännu en läxa. Hon verkar gilla att avsluta genom att mumla på engelska. Det är bara en av anledningarna till varför jag gillar henne. Vad tycker ni?

Ne dis rien

Corona for Mr Chocolate

Jodå, mycket har hänt. Inte mycket i sexväg, men i livsväg. Nuförtiden är jag aldrig ensam, utan har en ständig följeslagare i Hannan som crashar min "studio". Ja, jag har väl beskrivit mitt rum förut. Hanna beskriver det som "trångt och jävligt, *rap*", och hon har en poäng i det. Helt klart.

Ringde min chef från praktikplatsen och hon ringde upp och sa att det kanske fanns ett jobb till mig efter jul. Det hade ju varit helt grymt. Så imorrn ska jag maila henne, skriva så sjukt roligt och smart och skicka med en fantastisk cv med massa relevanta grejer. Ojojoj.. Min karriär ligger i stargroparna och det känns ju bra med tanke på att jag har sån jävla oflyt när det handlar om allt annat. Haha, like I give a fuck! Klart jag gör, men jag låtsas som jag inte gör det.

Men det är gött att ha lite sällskap här, trots att det är trångt. Jag är ju så jävla deppad av mitt boende så det piggar upp och ha någon att klaga med.


Hanna lär ut livsläxor. Hon är lite förkyld så det är därför hon låter full.
Ska försöka posta en om dan så länge hon e här. Fast nu ska jag ju ut och passa min granny ett tag, så det blir i nästa vecka ni får njuta av en ny film. Hanna är min livscoach och jag är hennes personliga assistent.

Eller nått.

Say it

Lite full är jag nog, litte buzzed. Grannen som är sån där innebandykille har fest, fortfarande. Alla "brudar" på festen sjunger med i fångad av en stormvind och ont det gör ont och jag blir lite rädd och lite arg.
rädd för att jag är sån jävla brud som dem, sprängfylld av kärlekskval och ångest som briserar i fylleallsång till schager.
arg för att de smutsar ner det vackar i carola och lena ph, de smutsar ner den universella betydelsen i sånger som fångad av en stormvind.
Men det är i just det universella och allmängiltiga räddningen ligger. Det är därför både jag OCH svennebananfittor kan känna samhörighet med låttexter från den svenska schlagerkavalkaden.

Annars:
förfest här, med jennypen och mysan. brudigt värre; vi målade naglarna och drack bacardi razz-drinkar. Vad som diskuterades: döden, feminism, männen i deras liv, potentiella män i mina liv, ja. det vanliga typ.

på lokal en sväng, för att hämta lite nycklar och gå in mina nya pumps.
hemma sen, röka och lyssna på j dilla, allt är sweet.

Hounds of love

Kanske inte allt är till belåtenhet, jag har inget jobb, ingen man, inga pengar. Men jag har en jävla massa fina vänner. Sanna, till exempel, som jag sitter hos nu och blir precis lagom uppmärksammad. FIIIIIIINT!

You turn my head around

jaha, kvar i gbg längre än väntat, jag trodde bara jag skulle hit och vända, köra båt till koster, men icke! Det blåser för mycket och min mormor är sjuk så morsan tar hand om henne nu.

Igår hade vi avskedstal för AK, hon är snart på flyget till Singapore nu. Fyfan, sånt är jobbigt, men som hon sälv sa, förra gången hon var i frankrike och kom hem och undrade vad som hade hänt i sverige så var typ alla, va, nej, ingeting.. Jaja, det var lite melankoliskt iallfall, känslan underströks av ett varmt kellys sprängfyllt av stoners and lesbians (oj, bandnamn!)

Igår var jag också och hämtade mina sista saker hos exet, lägenheten var pimpad och fin, så det bli väl kul för nya tjejen, jag kan kalla henne Kajsa2, min mamma trodde först det var kajsa,men det var det ju inte... Jaja, själv håller jag på att bli suicidal av mitt boende och vet inte när jag blir utslängd, men de vill ju bo tillsammans i min och exets lägenhet innan de byter, nu när den är nyrenoverad och så.. Jaja, jag förstår väl det. Men jag börjar verkligen bli sugen på ett riktigt boende, ett riktigt kök. Jag har ju fortfarande inte förstått organisationen i det gemensamma köket, jag har en blå plastskål som jag gillar att äta i, och en sked och en kopp och en kastrull och en gaffel. Det räcker antar jag. Köket befolkas av flugor i olika storlekar och massa studenter som tycker det är en bra idé att sitta där och äta: men det blir ju mycket svårare för mig att ducka dem då.

Och på tal om att inte kunna ducka, så var italienarhändelsen lite halvpinsam på två sätt. Det ena är ju att gå och hämta frukost dagen efter och det sitter typ fem stycken och äter havregrynsgröt (jag trodde det bara vara typ pensionärer, mina föräldrar och hippies som gjorde det) och man har någon tunika utan trosor under så man oroar sig när man böjer sig ner till kylen att man ska visa fittan, och man känner deras blickar som säger; vi vet nog vad du gjorde inatt.

I vanliga fall så bryr jag mig inte om sånt, eftersom jag begåvats utan skam i kroppen, men just efter italienaren var det lite jobbigt. Joo, så här är det: för alla som inte varit hemma hos mig kan jag beskriva mitt boende lite. Jag bor i studentrum, men det är ingen vanlig korridor, utan ett konstigt trapphus med sviktande metalltrappor klädda i någon slags grön linoleum. Det är ganska lyhört här också. Jag brukar höra min granne spela musik, han lyssnar bara på green days basket case, nirvanas heart shaped box och forever young (vilka är det nu igen?). Jaja, anyway. Min dörr är på något sätt felkonstruerad så man måste dra igen den jättehårt och helst låsa, annars går den upp igen. Tror det är något slags baksug. jojo

men det hade ju inte italienaren gjort, och jag var för full för att komma ihåg. Så när han gick så märkte jag att dörren var öppen.

nu är jag en väldigt öppen och snäll människa och enda sättet att se på denna incident är att även mina grannar fick ett gott skratt av min amorösa timma kantad av engelska sexfraser med italiensk brytning.

imorrn ska jag åka till koster. på lördag ska vi ha askspridning till havs av min fars kusin Björn, det låter kanske fint, men jag känner stor Big Lebowskivarning på det. Men koster blir fint. Vin och kanske lite fyllehångel med min journalistkompis, vem vet. Eller bara en jävla massa vin och mopedturer med alkohol i blodet. HÄ blir bra!

Strange (Galaxie 500)

Jaha, ujag och Sanna gick ut, vi var på uppåt, det var lite tråkigt.
Vi gicdk till glory boat, dansade, jaG mådde lite illa, men det blev bättre när jag tog av mig mina strumpbyxor och det började regna.
Sedan träffade jag en mörk sköhet som undrade varför jag tittade på honom som jag jgorde, jag svarade för att han tittade på mig på samma sätt.
Vi började hångla i trappen i båten och sedan drog han med mig till någon slags bakgård på rosenlundsgatan. Jag sa, no i will not fuck you here. vi tog en taxi hem, sanna hängde på, hon var sur för att jag försvunnit, men jag hade faktiskt ringt!
Hemma, ett snabbt knull. Han sa: Why you dont come? You to drunk!
jag bara: no, youre not good enough!
jaja, till slut kom jag, det tog väl en tio minuter, sedan upptäckte han att han glömt sin jacka på båten, jag ringde en taxi och bussade iväg honom. så här skulle jag kunna leva. Hänga med kompisar som betyder något, dra hem betydleselösa italienska turister, knull och sen slänga ut dem och sova. Visst serru!
Hejdå celibat, eller ska jag säga hej? Nu lär det ju dröja typ två månader tills nästa gång...
fucl off liksom, bryr jag mig, han hade ändå en rätt stor penis.

time 4 us 2 fuck

Jaha, då var man arbetslös då.
Jag tar det med ro, det kommer nog dyka upp något.
Ikväll ska jag se pen expers på pustervik, träffa lite kompisar och softa.
Imorrn ska jag, miro och store bror åka till koster, äta skaldyr och vara del av pluras entourage.
Koster blir bra, det var längesedan jag var där, längesedan jag träffade Jonas och de andra öborna.
jodå, allt känns bra, men faN vilken fas av förändring man är inne i.
Träffade exet i veckan, det var bra, han var snäll och det kändes avslappnat.

Men jag skulle vilja hångla lite. Bara lite. Men det går nog att ordna.

Får försöka hitta mystic mode, det brukar ju killar gilla. Men jag vet inte om jag har det i mig. Tiden får utvisa.

People without love

Jaha, så var det lördag. Jag hade en fin kväll igår och bondade ännu mer med Magnus, popkillen på HP. Han är så jävla söt och rolig, helt enkelt en fantastisk bekantskap.

Lassen och Cristina och Patrik och Hugo var här, det var väldigt avslappnat och däst. Lassen har nu vaglar på bägge ögon. Han berättade att han fått ett sms från Mattias Hansson mitt i natten för ett tag sedan, mattias var och drack öl med någon kollega från SR som kom från bjuv och undrade om lassen kände henne. vilket han naturligtvis inte gjorde. Tänk er att prata Bjuv med mattias hansson över en öl eller två, värre och mer kluriga - i negativ men spännnande bemärkelse - tillfällen är svåra att hitta.

Jag är så stalkig. Idag hittade jag herr lempligs nummer på hitta och slängde iväg ett "bangare"-mess till honom; han har ännu inte svarat.

Jag har börjat läsa Bitterfittan och det är så mycket som stämmer så jag vill gråta. Kapitalismen och patriarkatet och hollywood har kidnappat kärleken. Fan, det är svårt att motivera varför man ska hitta någon att älska i nöd och lust när det är bevisat att gifta kvinnor är mer olyckliga och sjukliga och dör tidigare än sina ogifta systrar. Men för männen är det naturligtvis tvärtom.

Förlåt, jag ska inte gå anarkafeminist på er. Jag är lite bakis och lite deppig och lite njuter jag av detta tillstånd, får jag ärligt erkänna.

Men det finns ju inga bra män!

Alla de bra männen är ju redan tagna!

Vad fan ska man göra egentligen?`

Börja dejta på nätet?

Nej tack.

nej, fy fan. Alla är ute och har roligt, det är lördag och jag ligger och njuter av sunkig och torftig misär. Det är livet. Och jag antar man vänjer sig så småningom.

Varför behöver jag bekräftelse egentligen? Jag vet ju att jag är bra och sånt. På något iallafall. Även om jag inte funnit det än.

Men jag vill ha mänsklig värme, beröring. Fysisk kontakt. Inte sex. Bara en hand på min axel, en kram, någon som klappar mitt huvud.

The spirit of man

Tja, den enda på min lista som var på personalölen var ju ensamseglaren. Han är trevlig, men han blev lite för full och sedan började han ragga på sommarhallandhanna. Henne har ju fotopeter varit kär i halva sommaren, och det borde hon veta om, hon lekte med den stackars pojken som en katt med en papperstuss i ett snöre.

Iallafall, vi var på trottobar, sedan hem t fotoemma på mellanfest, den jobbiga tjejen från hylte som har iq som ett blåbär ville lära känna mig. Men jag lyckades ducka rätt så bra. Sedan skulle alla vidare, lilla helwetet tydligen, men det sa de sist också när det blev bond. SÅ jag, Linan, Popmagnus och del3sofia åkte hem till villan på nyhem, satte oss på verandan, drack vin, och lekte ligga-leken. Den e bra. vi höll på i några timmar.

Magnus missa bussen hem och fick sova över. ENskilt rum!
Han är världens sötaste, han påminner lite om popstjärnan från norrland på ngt sätt.
Nu orkar jag inte skriva något mer, kära dagbok. Klart slut.

Ensamseglaren, jag och PopMagnus. Och Bruze då. världens konstigaste människa. Jag ser ut som jag jobbat i fem dar och sedan gått direkt ut på krogen. bra så.

Sommartid

Jaha, fredag imorrn. Den sista fredagen här typ. Personalölsfredag. Mensfredag. Men jag har några ess i rockärmen, så vi får väl se hur det går.

lista på tänkbara offer:
1 Herr Lemplig (han är upptagen men wtf)
2 Sportzoolander (bränd, men bra kropp)
3 Redigeraren (skum och ifk:are)
4 ensamseglaren ("en händig man")

To be continued...

white rabbit

Härlig helg. Fantastisk. Censurerad. Inget sex, men andra bra dåliga saker.
Nalle sa att jag brukar se ut så här.

Hmmm...
Kul. Det var bara ett skämt tydligen.

Money over bullshit

Jaha, då var det snart helg igen. Gött! Synd att man knappt fått något vettigt gjort, men sånt e ju livet, I guess..

Helgen blir förhoppningsvis bra, ska gå ut och dansa med Sanna och njuta löningens sötma..
Mylle messa idag och undrade om jag var på väg t götet för att se prinsen på uppåt, men jag har ju jobb imorrn, så det går ju inte.

Men gud, visst är det fantastiskt att bli full, fantastiskt att dansa, men lite jävla manlig uppskattning kan man väl ändå kräva... Bara nån som verkar lite intresserad hade ju varit trevlit.

Herr lemplig är ju söt och så, men han putar väldigt mycket med sin rumpa, det ser fånigt ut.
But I would probably do him anyway.

Man kanske skulle satsa på att få ligga i helgen, vet inte om jag orkar bara... Det är så mycket jobb så frågan är om det är värt det..

Nu veronica mars.

Over and out bitches'!

Lena, illustratören

Lena, du och jag är väldigt lika. Det blir jag rädd för.
Första gången jag träffade dig var när jag var på rundvisning på jobbet.
Jag sträckte fram handen för att hälsa, men du snoppade av mig genom att säga:
"Det är ingen idé att vi hälsar, för jag kommer ändå inte komma ihåg ditt namn".

Från den stunden gillade jag dig. Jag kände att jag träffat en mogen kvinna, en kvinna mycket äldre än jag men som fortfarande var som jag är.

Egentligen är det väl ingen egenskap att vara stolt över.
Bitterheten. Cynismen.
Det var nog därför jag gillade dig. Jag kände att det är okej att vara bitter.

Men sedan kom helgen, och med den kom ångest.

Ångest över att jag är för ung för att vara bitter, och för gammal för att vara ung.
Ångest över att det inte finns någon stabilitet, att mitt jobb här snart är slut.
Ångest över att jag aldrig hittar en man som jag gillar och som gillar mig.

Sedan blev det vardag, jag gick tillbaka till att bara bry mig om jobb, och att anlägga en humoristisk fasad över all ångest och bitterhet.

Vi pratar ibland om dig Lena. Hur du är. Att du en gång i tiden var vacker och åtrådd.
Att du var en kvinna män förtjusade sig i. Att du slukade dem.
Att du är väldigt speciell. Att du är bitter för du tycker livet behandlat dig orättvist.
Så är det ju. Livet är orättvist mot de flesta, och särskilt mot dem som minst förtjänar det.

Jag såg en båt lämna hamnen idag. Jag blev rörd till tårar. Jag vet inte varför och jag förundrades över mitt beteende.
Kanske var det en konkretisering av min separationsångest. Jag har aldrig lärt mig det. Det har alltid varit svårt.

Att lämna platser bakom sig.
Att lämna känslor bakom sig.
Att lämna människor bakom sig.

Båtens avfärd var vacker. Den var som en olycklig kärlek som aldrig kommer bli lycklig.
En kort tid av lycka för att sedan bli lämnad.

Sedan träffade jag dig Lena och du berättade att du också varit där.
Du berättade att du gråtit floder och att du följt den där båten, den där gamla skutan ända sedan den låg på idéstadiet och inte ens var byggd.
Jag blev förvånad att du gråtit. Du grät redan när båten kom till hamnen.

Kanske ser du också någon slags symbolik i det?

Jag tror det. Jag gör det.

Vi verkar vara ganska lika. Det är jag rädd för.

Getsemane

Morgonen är bitter
dagen är ett hav
kvällen är förvirrad
natten är en grav
Getsemane, Getsemane

Våren är för fuktig
sommaren är kall
hösten är för dyster
vintern är för kall

Barn är till besvär
ungdomen är fri
vuxen är en slav
gammal är förbi

Än så är det ebb
än så är det flod
skönheten är sann
sanningen är god

Kärleken är bitter
döden är ett hav
livet ar en dröm
innan du vet ordet av

Du kommer inte undan
även om du flyr
du är aldrig ensam
friheten är dyr

Efterlyst av den
som inga medel skyr
livet är ett skepp
vem är det som styr

Morgonen är bitter
dagen är ett hav,
kvällen är förvirrad
natten är en grav
Getsemane, Getsemane

Text och musik: Kjell Höglund