Stock(holm)

När man inte varit i Stockholm på ett tag så glömmer man varför man gillar det. Tågresann upp gick paniklångsamt och det var en man som satt bakom mig och gned sig när han tittade på mig. Den äldre damen framför luktade kiss och gick på i Köping.

På T-centralen, sjuuuuukt mycket folk, jag upptäckte att mina skor var rejält hala och tänkte hur det skulle se ut om jag ramlade. Skulle i så fall prince charming rädda mig? Som tur, eller otur, var så ramlade jag inte.

Tunnelbanan till Fridhemsplan. Ut där. Tårar av lycka. Fan jag är hemma!

Senare, middag på pelikan med onklarna och Maria. Husman. Inledde med mulen himmel, avslutade med creme brule.

Varenda hörn är bekant. Allt påminner om förra året. Det där omskakande och misärromantiska året som jag skulle slja min själ för för att uppleva en liten stund av. Visst, det var en jävla mycket smärta oh ångest och en massa terapisamtal med alla vänner som visste delar av mitt liv.

Åhåhåh. Men ja, jag är nöd med mitt liv som det är nu med.
Imorrn, anställningsintervju och sedan träffa pokerproffset på kvällen. Har en massa underbara vänner här med. Även om de flesta bor i Götlaborgänna. Speciellt nu när både Hannan Jennypenn och Therese har flyttat ner..

Jag ska inte bli långdragen.
I mansfronten har det ju hänt en del, men jag orkar inte ta det nu. Jag ska dessutom ev på en dejt här i sthlm. Yes, i´m an easy lover.
Håll nu tummarna!

Tema: Mustaschmannen

Åh, det känns som det är så längesen som jag skrivit om min lilla mustasch här så nu ska jag försöka göra en wrap-up.

Mustaschen kom in i mitt liv när jag som mest behövde det. Jag hade precis gått ur ett apalångt förhållande, var ensam, osäker och rädd. Och så plötsligt så träffar jag en kille som kan skämta om det, som vill gå ut och ragga ihop med mig, som vill ge mig tips på hur man lever det vilda singellivet.

Naturligtvis var han onåbar till en början, han var vän till min vän frisörskan och jag kunde inte få tag på honom. Tills den dagen då jag tog mod till mig att fråga om hans nummer. Veckan som följde fylldes av lagom upphetsade sms; jag som nybliven singel hade aldrig varit med om maken och gick omkring våt och kåt 24/7. Vi bestämde att vi skulle ligga, men det rann tyvärr ut i sanden.

När jag väl träffade honom IRL för andra gången kändes det bara konstigt.

Sen kom det sig att vi började träffas ganska mycket eftersom han jobbade på ett ställe på väg till min skola. Och det blev mkt msn.

Jag kände alltid att jag var lite småjobbig och att han var kontrollerad. Jag kanske inte var öppen heller med vad jag ville, men såhär i efterhand tror jag det beror på att jag inte visste vad jag ville.

Vad jag vill komma till är, mustaschen, en fantastisk man, har kommit att betyda ganska mycket för mig. Vi pratar på msn nästan dagligen och han har tagit någon slags livscoachposition.

Goddam, i love him, men inte så. Han är bra. Men sjukt jobbig. Han klagar på mina killar jag dejtar, han himlar med ögonen när jag berättar om mina hangups som det aldrig blir något med. Han vill alltid att jag ska ompröva min val. Han är som en gnetig farsa typ.

Och idag var jag ärlig för första gången. Jag sa att jag hade en massiv hangup på honom under början av året. Han tyckte säkert att det var konstigt att jag berättade det, men jag känner att vi är såpass nära och han har tjej och jag inte ser på honom på det sättet längre så det var faktiskt viktigt att berätta.

Han är en bra kille. Han är annorlunda från min andra manliga vänner, han resonerar på ett annat sätt och därför kan jag få nyttiga injektioner av honom.

Låter detta som en lång kärleksförklaring? Det är det inte. Det är en vänskapsförklaring. Tack du man med mustasch, mustaschmannen, för att du finns. Och för att du dessutom gör världens bästa kaffe. Puss.

Vacker förlorare

Eftersom jag är arbetslös nu betyder det att jag har en massa tid att utveckla alla mina negativa sidor. Dessa är framförallt:

Whina. alltså gnälla. för att det är synd om mig av en eller annan orsak, igår var det min bakfylla t.ex.

Obsessa. Gå "Lida" eller "Ensam ung kvinna söker" på någon stackars kille, som oftast är helt omedveten om det och därför blir chockad när jag fabricerat helt nya verkligheter och därför är sur på honom för jag har tolkat hans hej till min verklighet där det betyder fuck you, du är äcklig och ful. (hängde ni med?).

Få en hangup. Ligger ganska nära till att obsessa. Men hangups får man på människor man inte träffat så mycket och därför inte känner så bra. Det finns olika sorters hangups.

• Den milda formen, även kallad måndagshangup. Det normala. Man tänker lite på personen, går igenom vad som hänt, vad man pratat om och fantiserar vad man skulle göra om man träffas igen.
• Janne Josefsson style.Är egentligen inte hangup utan ren och skär stalkerverksamhet och en fortsättning av att obsessa. Som den grävande journalist man är måste man göra en grundlig personresearch. Istället för att vänta tills man träffar personen igen och lär känna personen på det klassiska sättet genom att prata och lyssna börjar man med en enkel googling. Bildgoogling är också bra, då kan man få reda på hur personen såg ut när de var på ett kickoffläger på en gästgivaregård i hälsingland (det har aldrig hänt, men jag kan tänka mig det). Kolla på hitta och eniro ifall personen har mobil, hemtelefon och flera bostäder. Och naturligtvis ifall personen delar bostad med någon annan. Förut kunde man ju också kolla ratsit för inkomstuppgifter, men det blir ju folk meddelade om nu, och då får ju personen reda på att man är galen och vill kanske inte träffas igen. Facebook är också en utmärkt källa. Gå med i sweden network, det är de flesta. Ställ in din egen security level så folk i sweden network inte kan se din sida. Börja leta efter personen. Är han inte med i networket? Kolla upp hans vänlista, gå igenom de av hans vänner som är med i sweden. Kolla väggen om personen skrivit där. Kolla bilder. Kolla töntiga nomineringar. Känn dig lite dum och lite som att det här berättar du fan inte för någon för då kommer de förstå hur jävla knäpp du är.

Ja, okej, nu överdrev jag kanske lite. Man kan ju även kolla mediearkivet ifall personen varit med i några artiklar eller skrivit några artiklar, men man får ju det mesta på google.

Nedan urklipp från i somras, också en form av stalking, men jag ser det naturligtvis som en läsarservice..
Från den femte juli:
På lördag är det personalfest, egentligwen finns det ingen av intresse, men om det skulle vara krig står kriget mellan dssa: redigerar-Olof: Han har trevlig göteborska och snälla ögon. faunkillen: kommer inte ihåg vad han heter, men han har faunskägg foto-Peter: dalmas som jag haft med mig på en del jobb, verkar helt okej. .....Nej. Jag tror jag hoppar det. Jag tror jag hoppar att bry mig om män överhuvudtaget. Tillräckligt slitigt att jobba.

Från den tionde juli:
Idag kom dessutom redigeringskillen olof ner och satte sig när vi tog eftermiddagskaffet. första gången på hela tiden jag jobbar, eller har jag fel? Jag tror han är kär i mig, jag som är så oemotståndlig.

Från den andra augusti:
lista på tänkbara offer:
1 Herr Lemplig (han är upptagen men wtf) 2 Sportzoolander (bränd, men bra kropp) 3 Redigeraren (skum och ifk:are).......

Att döma av mina tidigare postningar har den här killen ändå funnits med ett tag. Och jag vet ju att jag skrev det där lite skämtsamt, som jag gör varje gång jag bestämmer mig att jag ska hångla. Men man kanske kan läsa ut mönster ändå.

Jebus, jag behöver nog taga ner lite. Men jag har ju så mycket kärlek att ge!!! Jag blir så frustrerad när jag inte får ge kärlek!

Bättre nu (yummy)

Jag följde alla råden, slutade leta.
Jag höll mig tyst och diskret.
Jag fick mjuk hud, sked och a godgiven penis. Känns mindre snuskigt på engelska.
edit: Så vacker, så giftig...

Anyone who had a heart

Jag är så bra på att göra illa mig själv. Jag är så bra på att bara älska killar som inte känner något för mig. Eller killar som är "kompisar" som ser mig som ett bra alternativ den där kvällen när de inte får ragg. Jag antar att det beror på att jag inte har världens bästa självförtroende, att jag inte tror jag är värt något bättre.

Men varför är det så att jag alltid blir den där tjejkompisen som är sån jävla bra tjejkompis, nästan som en kille? Man kan vara sig själv med mig! Man kan skämta som med grabbarna med mig. Och det är ju fantastiskt. Jag är en jävla kille, fast med fitta istället för kuk, men det tänker ju ingen på.

Jag är så jävla trött på det. Så trött på att bli ledsen och gråta i ensamhet. Men ibland briserar det, som idag. Jag trodde han kanske ville ha lite kärlek, vi satt och pratade och nuddade varandra och allt var bra. Sen gick han iväg och hittade någon okänd tjej; hon var snyggare, smalare och säkert trevligare än jag.

Jag är varken snygg, smal eller trevlig.

Jag hatar det, jag gör det alltid. ALLTID! Jag kan inte förstå killarna, de två killarna som funnits i mitt hjärta på samma sätt, att de inte förstår att även om jag inte är smal, snygg och trevlig så är jag fan så mycket bättre.

Fast å andra sidan så tror jag ju inte på det själv. Jag gillar ju inte mig själv och jag tror inte någon kommer kunna älska mig. Klart, vänner kommer jag alltid ha. Det är jag bra på. Jag älskar mina vänner. Men jag kommer nog aldrig träffa någon som skulle ge allt för mig, som älskar mig. Jag vet inte, men det är så det känns. Jag är värdelös. Jag är värdelös. Jag är värdelös.

Sanna säger att jag inte ska leta, inte söka upp, även om det ligger i min natur, att jag ska låta någon hitta mig, att jag fokuserar på fel sorts killar. Och hon har rätt. Jag vet det. Men jag vet inte om jag är värt något. Hur kan jag vara det. Jag är ju specialiserad på att vara den bästa tjejkompisen alla killar kan få, tjejen som alltid förstår och som alltid tar strid för killen. Men jag orkar inte.

Jag antar att min kära mor har rätt. Jag är säkert deprimerad. Men hur fan kommer det sig att jag har så jävla kass syn på mig själv och på män när jag är uppfostrad i feministisk anda. Är det därför? Är det feminismen som spökar? Eller är det killarna som jag förälskar mig i som är så jävla könsstereotypa att det tror att tjejer ska vara på ett visst sätt, och inte på det sättet jag är, för jag är ju bara en så jävla bra kompis??

Fy fan för allt. Fy fan för män. Fy fan för mig. Och fy fan för mitt jävla psyke och mitt nedtrampade självförtroende.

Och varför är det bara vackert med kärlek när den är omöjlig?

Helps both ways

Jag skulle ta det lugnt i helgen. Jag skulle det. Bara gå på konsert idag. Åka till mina föräldrar imorrn. Men sen blev jag inbjuden på en fest som tydligen ska vara väldigt exklusivt med gratis mat och sprit och uppträdanden och skit. Vi får väl se hur det blir. Ikväll blir det Jonatan Richman och hela slanten.

Såååå... Igår och idag har jag träffat författaren, han är lika söt och ticsig som vanligt!

Alone again (naturally)

Jaha, så var man soloboende igen. Det är väldigt tyst. Jag har knappt pratat idag. Tror jag ska försöka mig på något exeriment och se hur lång tid det tar innan jag talar med någon igen. Det är rätt ovant och skönt.

Såg alla presidentens män på tv förut, gud vad jag gillar tvfilm på dagen.

Började msn:a med två spraydatekillar igår. Haha! Inget naughty utan bara snack. Men jag ska träffa den ena som är något slags musikalartist och dansare, vet inte riktigt om han kommer gilla mig eller om jag kommer gilla honom, men det är lite spännande iallfall. Jag avslöjar inte när, men jag kommer berätta hur det går.

Imorrn kommer min älskade författarvän. det blir nog lite alkohol och snack. Borde egentligen städa lägenheten nu, man vet ju aldrig när det blir dags för nattliga spritfester och vad de utmynnar i.

white wedding

desperate measures in desperate times

Jag: Varför skriver alla killar på spraydate att de gillar segling och att spela golf?
Hannan: För att alla är svennebanan.

Jag ger det en vecka. sedan lägger jag ner det. Om jag inte hittar något där då så vem fan bryr sig egentligen.

Idag addade den söte författaren jag jobbade med på bokmässab mig på facebook. Det är ju alltid trevligt när söta killar vill vara kompis. Han verkar verkligen gå hem bland gammal som ung, alla tjejer och kvinnor bara smälte och stod stjärnögda och njöt av hans uppmärksamhet. Jag påpekade det, han sa att det berodde på boken, men jag tror det är medfött. Det funkade på mig också iallafall. Kanske beror på att han i princip var en karbonkopia av min misslyckade författarvän som jag mmm, tycker är söt, kanske för att han var söt över huvud taget.

Träffade Anna idag, och när vi satt och skvallrade kom Lina. Hon skulle fika med Cristina så det blev lite klassträff.

Anna. Hon är ett väsen. Extremt bra på att uppfatta stämningar. Jag hade en jävligt konstig sexdröm om henne inatt som gick ut på att hon tafsade på mig i en soffa där det satt en massa andra. Jag skruvade på mig och försökte få henne att sluta, men hon gav sig inte utan stoppade in fingrar in under trosorna. så sjukt! Hon ville gärna trycka upp ett finger i rumpan också, men jag bara, nej nej, kommer inte ihåg om hon lyckades.

Jag och anna har nog en väldigt speciell relation. Hur tolkar man annars drömmen? Förslag? Okej, vi gör en tävling av det. Bästa tolkningen vinner en kväll i mitt studentrum med sprit, musik och mig. Passa på!

to do

Denna veckan ska jag:

1. skaffa pengar (hur?)
   
2. träffa människor
3. bli soloboende
4. komma på vad det är jag vet att jag ska göra men som jag inte kommer på vad det är
5. spela lite betapet
6. äta nudlar
7. läsa ut räddaren i nöden och habibis sortiment
8. inte bli sjuk
9. inte få en hangup på någon
10. Kanske ta en lugn helg

Godnatt. Vi får se hur det går.

hip to be square

haha, jag skaffade en spraydatesida, mest för att jag och hanna skämtade och höll på. Så nu skickar jag meddelanden till folk som jag inte känner och som jag kanske inte heller vill känna. Men jag gillar det. Haha!

Är jag på randen av misär nu?