- Spraydatemissförstånd.
Typ när vänner hittar varandra, men den ena är anonym och man tror att den andra fattar och tyclker det är roligt. - Lammkött
Både i gastronomisk och sexuell bemärkelse. Inte för att jag legat med någon under 20, eller ens vill det, men det verkar vara en generell trend. - Överbett
Sofie Fahrmans käcka lilla övverbett har tagit henne till toppen. like it or not. - Peruk
Som den jag hittade på jobbet idag. Rävarna blev alldeles till sig av min blonda kalufs. Nästa steg är att ha den på krogen. - Kärleksstrejk
Att sluta tänka på kärlek hela jävla tiden. Det är inte nyttigt. Det kan det inte vara. - Att skryta med sina bokstavshandikapp
Killen från i fredags är ett exempel, jag är ett annat.
onsdag 30 januari 2008
Trender januari
tisdag 29 januari 2008
Finns det plats..
En helg i Göteborg, jag behövde den. Jag har levt Göteborg skörlevnad, sovit i snitt tre timmar per natt, druckit sprit, dansat, hängt med kompisarna. EN intensiv helg som kan ha lagt grunden för cirka 50 nya interna skämt. Funderingsljud, spraydatemysterier, telepatiska tankar, alla är på samma mentala plan som ligger nånstans under minus tre på intelligens- och humorskalan. Men desto bättre. Jag har inte upplevt en göteborgshelg på länge. Det som under hösten, när jag var arbetslös var vardag, är semester när man jobbar på apjobb i Stock-holm. Eller; Göteborg är för mig vad Kos är för Svenne Banan.
Fick även en förklaring av Skogis varför det känns som alla är farligt nära en ohälsosam relation till alkohol och andra beroendframkallande substanser så fort man kommer till Göteborg (nu när man inte bor där). Det är för att göteborgsvännerna vill fira en. Det låter antingen väldigt väldigt fint, eller som en riktigt dålig ursäkt. Men jag är i alla fall trött på att bjuda bort snus efter snus till Skogis, nästa gång får han fixa sitt läppknark själv.
Detta skulle egentligen INTE handla om göteborg, om dåliga gator, eller ruskiga kvarter.
Detta skulle handla om min sexuella rasism.
Jag är näst intill nazist i mitt val av sexualpartners. Förutom förra årets utlänska erövringar från italien och holland har jag också haft en pojkvän med rötterna i Sydamerika (den eldiga, ettriga sorten, en två äpplen hög Ashton Kutcher).
Men aldrig en neger. Eller förlåt, aldrig någon med annan hudfärg än kaukasisk eller olivfärgad.
Jag vill ju vara chosefri, öppen för allt, men det haltar.
Jag har ett minne av en stor svart man som försökte ragga upp mig för några år sedan, men då var jag ju trolovad och trogen så jag tackade nej.
Man vill ju veta liksom om myten stämmer (jag tror inte det, tyvärr).
Här kommer en till fördomssvada, känner mig lite som Fritz som blivit surgubbe och proklamerar sanningar som ”Det är bara bögar och utvecklingsstörda som gillar Orup och Lena PH”. Och precis som honom som snoppades av med en kommentar vilken kategori hans föräldrar tillhörde, eftersom han precis sagt att de älskade Orup och PH-showen, räknar jag med att någon kan markera hur fel jag tänker. Jag vill inget annat än att få en knäpp på näsan för följande resonemang.
Anledningen till att jag tagit chansen till ett samlag med en svart man är deras sätt att se det som självklart att man vill ligga med dem, och deras raggningssätt.
För några år sedan, när jag avböjde den store svarte mannen, var det uttrycket ”We can make beautiful babies som gjorde mig väldigt anti.
I fredags, var det något liknande.
På pustervik, på väg ner för att röka, blir jag hejdad av en svart man som frågar om jag behöver tändare. Nej, säger jag, jag ska ut till min kompis, man får inte röka inne. Och sen kommer vad som känns som en standardkommentar som han kör 24-7. ”I need to say that you are very beautiful, I want to talk to you. You are very beautiful woman. Can I wait for you?
Jag går ut och röker, tänker inte på det. Kommer upp, dansar och fånar mig, tar ett järn till. Sen ser jag honom, han står och väntar. NEJ, jag orkar inte. Skogis och Grahn hetsar på boråsmål, komigen nu! Klart du ska ligga med en neger, och mäter upp hans penisstorlek med händerna.
Nej, jag vill inte!
Han blir istället en perfekt anledning till att dra sig närmare killen som bara kan beskrivas som AK sa, weird but hot. Grahn hade ju också jobbat för att hooka upp oss under kvällen. Men jag hade känt att den här konstige killen inte hade något intresse av mig, och njae, kanske inte jag heller ärligt talat. Även om det var roligt att han presenterade sig som ”Hej jag heter Magnus och jag har damp”.
Men han är värd en egen post helt klart, denne extreeeeemt klurige man.
Åter till svarta män. Är jag rädd för kuk? Vad beror det på egentligen att jag blir så totalt avtänd av deras sätt att hooka?
Kan det vara en kulturell grej?
Jag vill ha det på det tillvanda västerländska sättet? Och vad är det egentligen? Man står i varsitt hörn, kanske tittar på varandra, blir fulla och går hem och har sex som är som a box of chocolate? Det är ju egentligen väldigt sällan man har enastående ennattssex, och ja, det är inte kostigt med tanke på mängden alkohol, nordisk manlig blyghet och det konstiga i att lära känna en människas könsdelar innan man vet vad personen heter…
Det var väl Rosseau som skrev om vilden versus den civiliserad människan. Vilden stod för det frisläppta, sexuellt flamboyanta, att inte bry sig om lagar och regler. Han romantiserade människor från till exempel kontinenten Afrika, för det var glada och led inte lika mycket samvetskval av samhällskrav. På ett sätt är det ju en beskrivning av mig, när jag är på mitt mest intensiva humör. Jag gillar ju dans och sex. Men i kontrast till de svarta män som flörtar upp en är jag närmast att jämföra med en stram ingenjör.
Snälla hjälp!
Jag vill ju inte vara rasist. Vad hände med min devis ”kuk som kuk”?
Fördomarna gror i mig. Svarta män gillar att knulla och har eventuellt hiv. Men vafan, alla gillar väl att knulla oavsett hudfärg? Det är ju det man vill liksom.
Det känns billigt på något sätt. Det är enda sättet jag kan förklara det på. Billigt.
Jag vill verkligen jobba med min sexuella rasism, men jag vet inte om jag kommer göra det aktivt. Hur gör man det? Ställer sig i mitten av nordstan och ser ut att vilja ha taxi och samtidigt se väldigt kåt ut?
Herregud, skjut mig.
Fick även en förklaring av Skogis varför det känns som alla är farligt nära en ohälsosam relation till alkohol och andra beroendframkallande substanser så fort man kommer till Göteborg (nu när man inte bor där). Det är för att göteborgsvännerna vill fira en. Det låter antingen väldigt väldigt fint, eller som en riktigt dålig ursäkt. Men jag är i alla fall trött på att bjuda bort snus efter snus till Skogis, nästa gång får han fixa sitt läppknark själv.
Detta skulle egentligen INTE handla om göteborg, om dåliga gator, eller ruskiga kvarter.
Detta skulle handla om min sexuella rasism.
Jag är näst intill nazist i mitt val av sexualpartners. Förutom förra årets utlänska erövringar från italien och holland har jag också haft en pojkvän med rötterna i Sydamerika (den eldiga, ettriga sorten, en två äpplen hög Ashton Kutcher).
Men aldrig en neger. Eller förlåt, aldrig någon med annan hudfärg än kaukasisk eller olivfärgad.
Jag vill ju vara chosefri, öppen för allt, men det haltar.
Jag har ett minne av en stor svart man som försökte ragga upp mig för några år sedan, men då var jag ju trolovad och trogen så jag tackade nej.
Man vill ju veta liksom om myten stämmer (jag tror inte det, tyvärr).
Här kommer en till fördomssvada, känner mig lite som Fritz som blivit surgubbe och proklamerar sanningar som ”Det är bara bögar och utvecklingsstörda som gillar Orup och Lena PH”. Och precis som honom som snoppades av med en kommentar vilken kategori hans föräldrar tillhörde, eftersom han precis sagt att de älskade Orup och PH-showen, räknar jag med att någon kan markera hur fel jag tänker. Jag vill inget annat än att få en knäpp på näsan för följande resonemang.
Anledningen till att jag tagit chansen till ett samlag med en svart man är deras sätt att se det som självklart att man vill ligga med dem, och deras raggningssätt.
För några år sedan, när jag avböjde den store svarte mannen, var det uttrycket ”We can make beautiful babies som gjorde mig väldigt anti.
I fredags, var det något liknande.
På pustervik, på väg ner för att röka, blir jag hejdad av en svart man som frågar om jag behöver tändare. Nej, säger jag, jag ska ut till min kompis, man får inte röka inne. Och sen kommer vad som känns som en standardkommentar som han kör 24-7. ”I need to say that you are very beautiful, I want to talk to you. You are very beautiful woman. Can I wait for you?
Jag går ut och röker, tänker inte på det. Kommer upp, dansar och fånar mig, tar ett järn till. Sen ser jag honom, han står och väntar. NEJ, jag orkar inte. Skogis och Grahn hetsar på boråsmål, komigen nu! Klart du ska ligga med en neger, och mäter upp hans penisstorlek med händerna.
Nej, jag vill inte!
Han blir istället en perfekt anledning till att dra sig närmare killen som bara kan beskrivas som AK sa, weird but hot. Grahn hade ju också jobbat för att hooka upp oss under kvällen. Men jag hade känt att den här konstige killen inte hade något intresse av mig, och njae, kanske inte jag heller ärligt talat. Även om det var roligt att han presenterade sig som ”Hej jag heter Magnus och jag har damp”.
Men han är värd en egen post helt klart, denne extreeeeemt klurige man.
Åter till svarta män. Är jag rädd för kuk? Vad beror det på egentligen att jag blir så totalt avtänd av deras sätt att hooka?
Kan det vara en kulturell grej?
Jag vill ha det på det tillvanda västerländska sättet? Och vad är det egentligen? Man står i varsitt hörn, kanske tittar på varandra, blir fulla och går hem och har sex som är som a box of chocolate? Det är ju egentligen väldigt sällan man har enastående ennattssex, och ja, det är inte kostigt med tanke på mängden alkohol, nordisk manlig blyghet och det konstiga i att lära känna en människas könsdelar innan man vet vad personen heter…
Det var väl Rosseau som skrev om vilden versus den civiliserad människan. Vilden stod för det frisläppta, sexuellt flamboyanta, att inte bry sig om lagar och regler. Han romantiserade människor från till exempel kontinenten Afrika, för det var glada och led inte lika mycket samvetskval av samhällskrav. På ett sätt är det ju en beskrivning av mig, när jag är på mitt mest intensiva humör. Jag gillar ju dans och sex. Men i kontrast till de svarta män som flörtar upp en är jag närmast att jämföra med en stram ingenjör.
Snälla hjälp!
Jag vill ju inte vara rasist. Vad hände med min devis ”kuk som kuk”?
Fördomarna gror i mig. Svarta män gillar att knulla och har eventuellt hiv. Men vafan, alla gillar väl att knulla oavsett hudfärg? Det är ju det man vill liksom.
Det känns billigt på något sätt. Det är enda sättet jag kan förklara det på. Billigt.
Jag vill verkligen jobba med min sexuella rasism, men jag vet inte om jag kommer göra det aktivt. Hur gör man det? Ställer sig i mitten av nordstan och ser ut att vilja ha taxi och samtidigt se väldigt kåt ut?
Herregud, skjut mig.
tisdag 22 januari 2008
Hemlös och tröstlös
Dagens goda nyhet är att jag fått ett enmånadsvik.
De dåliga har med min bostadsituation att göra. Jag bor ju nu hos min onkel och jag känner mig som en parasit. Idag tipsade hans tjej om lägenhetshotell. Visst, hon gör det för att vara snäll, men det ger mig ångest. Jag har inget ställe jag känner mig hemma på.
Jag bor varannan vecka i ett vardagsrum, varannan i min kusins rum.
I min hemstad har jag ett studentrum som jag snart blir utkastad från och som gör mig klinisk deprimerad.
Och mitt ex talar med mig på msn idag, för första gången på länge, han använder inte pronomenet jag, utan vi, det gör honom till den starkare parten. "Vi vill inte ha någon etta. Du måste känna empati. Vi vill inte bli rövknullade".
Jag ångrar bittert att jag inte tog med i beräkningen att han skulle bli vi så snart efter det tog slut mellan oss, i så fall hade jag kanske skyndat mig och bytit den jävla lägenheten med en gång. Men man är ju bara människa. Och uppbrottet var nog så jobbigt för mig.
Jag är uppriktigt förkrossad. Jag är olycklig. Allt är åt helvete. Varför var jag så dum och inte fixade det med en gång?
Och varför får bara han och hans tjej ställa krav och inte jag?
Jag skulle bara vilja ha en plats jag kan kalla mitt hem. Men jag antar att det är för höga krav. Jag vill ha ett hem där jag kan gråta utan att behöva dämpa hulkningarna så ingen hör.
Jag är så jävla jävla ledsen och inte ens en månads vikariat kan trösta mig nu.
Jag måste jobba på att ha empati för mitt ex och hans tjej, jag saknar tydligen det. Det måste vara hemskt för henne att vara den nya som glidit in på ett bananskal och fått en tvåa med fondväggar. Ja, eller, det var ju hon som fixade det. Sånt var ju inte mitt ex intresserad av när vi var ihop.
Ja, jag är bitter. Men mest ledsen. För jag tror inte jag kan lösa det här. Jag önskar att jag vann en massa pengar och kunde köpa en lägenhet och skita i det där, men än så länge uppgår mina trissvinster i 25 kronor.
Det är fan lika bra att ta livet av sig nu, så slipper man all framtida smärta. Jag ska inte göra det, men det är så det känns.
De dåliga har med min bostadsituation att göra. Jag bor ju nu hos min onkel och jag känner mig som en parasit. Idag tipsade hans tjej om lägenhetshotell. Visst, hon gör det för att vara snäll, men det ger mig ångest. Jag har inget ställe jag känner mig hemma på.
Jag bor varannan vecka i ett vardagsrum, varannan i min kusins rum.
I min hemstad har jag ett studentrum som jag snart blir utkastad från och som gör mig klinisk deprimerad.
Och mitt ex talar med mig på msn idag, för första gången på länge, han använder inte pronomenet jag, utan vi, det gör honom till den starkare parten. "Vi vill inte ha någon etta. Du måste känna empati. Vi vill inte bli rövknullade".
Jag ångrar bittert att jag inte tog med i beräkningen att han skulle bli vi så snart efter det tog slut mellan oss, i så fall hade jag kanske skyndat mig och bytit den jävla lägenheten med en gång. Men man är ju bara människa. Och uppbrottet var nog så jobbigt för mig.
Jag är uppriktigt förkrossad. Jag är olycklig. Allt är åt helvete. Varför var jag så dum och inte fixade det med en gång?
Och varför får bara han och hans tjej ställa krav och inte jag?
Jag skulle bara vilja ha en plats jag kan kalla mitt hem. Men jag antar att det är för höga krav. Jag vill ha ett hem där jag kan gråta utan att behöva dämpa hulkningarna så ingen hör.
Jag är så jävla jävla ledsen och inte ens en månads vikariat kan trösta mig nu.
Jag måste jobba på att ha empati för mitt ex och hans tjej, jag saknar tydligen det. Det måste vara hemskt för henne att vara den nya som glidit in på ett bananskal och fått en tvåa med fondväggar. Ja, eller, det var ju hon som fixade det. Sånt var ju inte mitt ex intresserad av när vi var ihop.
Ja, jag är bitter. Men mest ledsen. För jag tror inte jag kan lösa det här. Jag önskar att jag vann en massa pengar och kunde köpa en lägenhet och skita i det där, men än så länge uppgår mina trissvinster i 25 kronor.
Det är fan lika bra att ta livet av sig nu, så slipper man all framtida smärta. Jag ska inte göra det, men det är så det känns.
söndag 20 januari 2008
Jeez louise
Skogis: Jag vete fan hur vi ska lösa andra växeln. Du vet ju att det handlar om närhet och någon slags rädsla för att allt ska bli seriöst och jobbigt och smärtsamt på en gång. Du löser den rädslan genom att inte försöka växla upp, jag däremot gör det, men bryr mig inte om de stackars random fucks jag tar hem. Jag tror jag blivit känslomässigt avstängd, fast på samma gång helt jävla full av dem. Funkar det så?
Ja, jag vete fan, jag har sagt om och igen att jag ska sluta ligga runt, och chanserna är ju ganska små när man är inneboende hos sin farbror. Men samtidigt så vill man ju inget annat!
Smått schizofren, men det är ju normaltillstånd.
Kan någon ligga med mig utan att jag känner mig som jag ser ner på dem? Det är den växeln jag har svårt för.
ÅÅÅhhh, gud vad jag låter stereotypt manlig och skogis stereotypt kvinnlig. Fuck könsroller liksom.
Jag tror att vi skulle byta rakt av, hur vi agerar du och jag. Du, Skogis, nästa gång du får chansen, ta den, även om du är halvpepp, det är alltid gött att bli lagd. Dessutom, vad är det värsta som kan hända när du ska växla upp (fan den metaforen känns redan sliten..)??
Det är nämligen så här: alla gillar att bli omtyckta, alla gillar uppvakting, och de flesta gillar att ligga.
Jag däremot, ska nog fortsätta mitt nya asexuella liv där helgens höjdpunkt är att spela guitar hero och hemmafull, krypfull, dumfull.. Och skicka sms till fel personer, avsiktligt och fylleoavsiktligt. Ja, visst, det är ju rakt upp min allé.
Ja, jag vete fan, jag har sagt om och igen att jag ska sluta ligga runt, och chanserna är ju ganska små när man är inneboende hos sin farbror. Men samtidigt så vill man ju inget annat!
Smått schizofren, men det är ju normaltillstånd.
Kan någon ligga med mig utan att jag känner mig som jag ser ner på dem? Det är den växeln jag har svårt för.
ÅÅÅhhh, gud vad jag låter stereotypt manlig och skogis stereotypt kvinnlig. Fuck könsroller liksom.
Jag tror att vi skulle byta rakt av, hur vi agerar du och jag. Du, Skogis, nästa gång du får chansen, ta den, även om du är halvpepp, det är alltid gött att bli lagd. Dessutom, vad är det värsta som kan hända när du ska växla upp (fan den metaforen känns redan sliten..)??
Det är nämligen så här: alla gillar att bli omtyckta, alla gillar uppvakting, och de flesta gillar att ligga.
Jag däremot, ska nog fortsätta mitt nya asexuella liv där helgens höjdpunkt är att spela guitar hero och hemmafull, krypfull, dumfull.. Och skicka sms till fel personer, avsiktligt och fylleoavsiktligt. Ja, visst, det är ju rakt upp min allé.
VARFÖR ÄR DÄR INGEN IS TILL PUNSCHEN?
Jag är en mycket charmerande person. Ja, det har jag fått höra. Celibatsbloggs-kvinnan till exempel, brukar vara mycket uppmuntrande mot mig och ger mig mycket kärlek. Hon är en mycket god vän och sådana har jag flera. Mitt sociala, samt professionella, tillvaro är i det hela mycket bra. Men som ni förstår jag inte fullkomligt belåten. Mitt punschrus är inte fullkomligt.
Jag är singel. Relativt nybliven. Men detta är inte ett stort bekymmer. När 2008 slog upp sina dörrar så läkte vissa sår. Perspektiv infann sig. ”-Good for you!” tänker ni. Och ja, bra för mig. Jag har under hösten utforskat min nya situation som singel. Detta med ups and downs självfallet.
Har myntat uttrycket helg-hangup med Celibatkvinnan. Ni vet, personen på festen/krogen som stannar kvar i dig hela söndagen och kanske ett par vardagar till. Som nästan håller om en när man ensam och bakfull, såsar i soffan. Men när man sömnigt vänder sig för en kyss så är det ingen där.
Vilket sedan får en att spendera hela söndagen framför Spraydate. TV4-filmen rullar på i bakgrunden.
Som ni också förstått har jag då också vänt mig till nätdating för värme och kärlek. Detta har varit intressant och roligt. Har egentligen bara träffat en tjej IRL, men det visade sig att hon var tokig. Eller jag. Eller vi tillsammans. I vilket fall som helst, så blev det inget ligga eller liknande. Vilket förmodligen var mitt fel.
Och det är här mitt punschrus vacklar. Min ömma tå.
Det har funnits chanser. Möjligheter. Intressenter. Flera stycken.
Jag ÄR som sagt mycket charmerande. Vilket gör att jag inte alls har några problem med att kommunicera med det motsatta könet. Det finns till och med dans på reportoiren. Men allt detta är bara 1:a växeln. Att sedan lägga in nästa växel (kroppslig invit) är för mig mycket svårt.
(Jag och Celibatbloggs-kvinnan har bestämt att 2:a växeln är Hålla Handen. 3:e, Kyss/Hångel och 4:e förstår ni säkert själva.)
Men steget till Växel 2 är oöverstiglig än så länge. Jag förmår inte att göra det tysta ”Framåtlutet” eller föra det rättframma ”Förslaget”. Blir en idiot. Ett fån. Vilket resulterar i pinsamma adjön. Och ännu kraftigare helg-Hangups. Så här har det varit nu en längre tid och jag är förbryllad/frustrerad över mitt tafatta beteende.
”-Är du bög? frågar Celibatbloggs-kvinnan över telefon.
Nej, det är jag inte, svarar jag. ”
Har inte ännu känt mig dragen till mitt egna kön utan jag har min Mojo klar för mig.
Så Celibatbloggskvinnan eller vem fan som helst. Vad är det med mig? Är öppen för alla förslag. Religion. Psykoanalys. Frigörande sång.
Hjälp mig råda bot. Lås upp mig. Jag vill ha is till punschen.....
Jag är singel. Relativt nybliven. Men detta är inte ett stort bekymmer. När 2008 slog upp sina dörrar så läkte vissa sår. Perspektiv infann sig. ”-Good for you!” tänker ni. Och ja, bra för mig. Jag har under hösten utforskat min nya situation som singel. Detta med ups and downs självfallet.
Har myntat uttrycket helg-hangup med Celibatkvinnan. Ni vet, personen på festen/krogen som stannar kvar i dig hela söndagen och kanske ett par vardagar till. Som nästan håller om en när man ensam och bakfull, såsar i soffan. Men när man sömnigt vänder sig för en kyss så är det ingen där.
Vilket sedan får en att spendera hela söndagen framför Spraydate. TV4-filmen rullar på i bakgrunden.
Som ni också förstått har jag då också vänt mig till nätdating för värme och kärlek. Detta har varit intressant och roligt. Har egentligen bara träffat en tjej IRL, men det visade sig att hon var tokig. Eller jag. Eller vi tillsammans. I vilket fall som helst, så blev det inget ligga eller liknande. Vilket förmodligen var mitt fel.
Och det är här mitt punschrus vacklar. Min ömma tå.
Det har funnits chanser. Möjligheter. Intressenter. Flera stycken.
Jag ÄR som sagt mycket charmerande. Vilket gör att jag inte alls har några problem med att kommunicera med det motsatta könet. Det finns till och med dans på reportoiren. Men allt detta är bara 1:a växeln. Att sedan lägga in nästa växel (kroppslig invit) är för mig mycket svårt.
(Jag och Celibatbloggs-kvinnan har bestämt att 2:a växeln är Hålla Handen. 3:e, Kyss/Hångel och 4:e förstår ni säkert själva.)
Men steget till Växel 2 är oöverstiglig än så länge. Jag förmår inte att göra det tysta ”Framåtlutet” eller föra det rättframma ”Förslaget”. Blir en idiot. Ett fån. Vilket resulterar i pinsamma adjön. Och ännu kraftigare helg-Hangups. Så här har det varit nu en längre tid och jag är förbryllad/frustrerad över mitt tafatta beteende.
”-Är du bög? frågar Celibatbloggs-kvinnan över telefon.
Nej, det är jag inte, svarar jag. ”
Har inte ännu känt mig dragen till mitt egna kön utan jag har min Mojo klar för mig.
Så Celibatbloggskvinnan eller vem fan som helst. Vad är det med mig? Är öppen för alla förslag. Religion. Psykoanalys. Frigörande sång.
Hjälp mig råda bot. Lås upp mig. Jag vill ha is till punschen.....
lördag 19 januari 2008
En grej till..
Fick indirekt en fin komplimang av min mustaschvän som hängt med terran idag.
"hon är som du, fast äkta".
Ännu ett bevis på att män är svin.
"hon är som du, fast äkta".
Ännu ett bevis på att män är svin.
Mitt liv
känns som en förutsägbar romkom.
Det insåg jag nu när jag satte på canal+ och filmen the holiday just börjat. Kate Winslet är en journalist som är olyckligt förälskad i sin kollega, och har varit det under tre år. Han uppmuntrar det, trots att han har tjej. Hahahaha!
Låt oss hoppas att det löser sig för Kate Winslet och Cameron Diaz. Jag har för mig att Cameron får Jude Law och Kate Jack Black. Fair? hmmm..
Bra dag, trots viss hemlängtan. Tog en lång fin promenad med Maria till observatorielunden och köpte kardemummabullar på vurma på kungsholmen. Hittade en fin lampa i en affär, men den kostade 1600 och dessutom har jag ju ingen bostad att inreda.
Kan någon chippa in lite deg så jag har råd med en fin vindsvåning nånstans? Typ.. kungsholmen, vasastan, söder eller göteborg kanske??
Ikväll: guitar hero med Yolanda och Stina, precis som förra helgen.. Bra grejer. Vin också. Så man blir lördag.
Dags att ändra på sitt liv kanske så man inte är en patetisk romkom. yes thank you!
Museedejt imorrn, ny www-förmåga, jag har inga förväntningar eftersom det brukar bli värdelöst. Men museum är ju najs.
Det insåg jag nu när jag satte på canal+ och filmen the holiday just börjat. Kate Winslet är en journalist som är olyckligt förälskad i sin kollega, och har varit det under tre år. Han uppmuntrar det, trots att han har tjej. Hahahaha!
Låt oss hoppas att det löser sig för Kate Winslet och Cameron Diaz. Jag har för mig att Cameron får Jude Law och Kate Jack Black. Fair? hmmm..
Bra dag, trots viss hemlängtan. Tog en lång fin promenad med Maria till observatorielunden och köpte kardemummabullar på vurma på kungsholmen. Hittade en fin lampa i en affär, men den kostade 1600 och dessutom har jag ju ingen bostad att inreda.
Kan någon chippa in lite deg så jag har råd med en fin vindsvåning nånstans? Typ.. kungsholmen, vasastan, söder eller göteborg kanske??
Ikväll: guitar hero med Yolanda och Stina, precis som förra helgen.. Bra grejer. Vin också. Så man blir lördag.
Dags att ändra på sitt liv kanske så man inte är en patetisk romkom. yes thank you!
Museedejt imorrn, ny www-förmåga, jag har inga förväntningar eftersom det brukar bli värdelöst. Men museum är ju najs.
fredag 18 januari 2008
Egentligen
så... fan, jag saknar my hometown. trots att allt är så fint här, på glassiga hotellbarer och deppiga dejter och familjeliv och guitar hero.
Jag saknar mina vänner!
Dessutom: män är ju typ svin.
Eller; människor är svin.
Eller, nu låter det som jag är deprimerad, men jag är bara uttråkad.
Jag saknar mina vänner!
Dessutom: män är ju typ svin.
Eller; människor är svin.
Eller, nu låter det som jag är deprimerad, men jag är bara uttråkad.
torsdag 17 januari 2008
torsdag. blaha.
Jaha, jag har jobbat, motvilligt sagt ja till att ställa upp i en bilaga.
Sen var jag på dejt, killen var tyvärr inte lika snygg IRL som på nätet. Note to self: lita aldrig på killar med bara headshots.
Jag vet heller inte om han var trevlig, eftersom det var mest jag som pratade. Men han hade ett jobbigt sätt och prata och jag tänkte att det mest smärtfria sättet var att dra ett gäng monologer så man slapp höra honom.
Men eftersom jag har en vana att ändå hålla kontakten med killar jag lär känna, och till och med ibland ge dem adressen hit så måste jag säga något positivt. Han verkar smart och trvlig, och vi kan nog bli kompisar.
På vägen hem ringde jag mustaschmannen, numera en fri man. Det tog honom, jag vet inte, kanske en vecka, att lägga upp sig på "Sveriges största dejtingsajt" igen. I presentationen skriver han att han bara vill knulla lite, men inte med vilka retards som helst, och man måste fan skriva det där, annars får man hej, svennebanan. I alla fall, hans presentation är very mustasch. Jag ringde, snackade skit, och när jag precis kommit fram till min gata frågar han varför jag ringde. WHUT?
Måste man ha en anledning till att ringa? Jag ville bara prata juh. Jag fick en tilsägning utan dess like. "Du ringer bara när du är full, vi pratar inte nu, det är bara du som pratar, när du bor i gbg och träffas är det en annan sak".
Så vad ska jag svara? Visst, jag förde monolog, jag var lite full, lite uppe i varv, lite ville få tiden att gå. MEN! Jag ville ju prata med honom! Jag ville inte prata med någon annan. Jag ville ju höra hans röst och hans spydiga kommentarer. Whatever. Jag bad om ursäkt, han sa att han skulle bjuda på kaffe, så jag antar att vi är kompishar. Även om det inte var ett gräl. Jag är ändå glad att han sa något, men det var väl ändå lite uncalled för. Jag önskar bara att han kunde ringa till mig och hålla monologer ibland, så jag kunde vara den som lyssnade. För jag kan det. Jag kan faktiskt lyssna. Men jag bryr mig bara om dem jag gillar. Och han är en sån.
Nu ska jag hjälpa kussen med svenskaläxan. Det är textanalys av en novell, en sportkrönika från AB och en kulturtext ur Svd. Jag satt här och svamlade och han koppa rakt av. Summa summarum: En 27-årig lite halvtrött halvfull cynisk biterrfittas analyser är lika med mvg i svenska C?
Sen var jag på dejt, killen var tyvärr inte lika snygg IRL som på nätet. Note to self: lita aldrig på killar med bara headshots.
Jag vet heller inte om han var trevlig, eftersom det var mest jag som pratade. Men han hade ett jobbigt sätt och prata och jag tänkte att det mest smärtfria sättet var att dra ett gäng monologer så man slapp höra honom.
Men eftersom jag har en vana att ändå hålla kontakten med killar jag lär känna, och till och med ibland ge dem adressen hit så måste jag säga något positivt. Han verkar smart och trvlig, och vi kan nog bli kompisar.
På vägen hem ringde jag mustaschmannen, numera en fri man. Det tog honom, jag vet inte, kanske en vecka, att lägga upp sig på "Sveriges största dejtingsajt" igen. I presentationen skriver han att han bara vill knulla lite, men inte med vilka retards som helst, och man måste fan skriva det där, annars får man hej, svennebanan. I alla fall, hans presentation är very mustasch. Jag ringde, snackade skit, och när jag precis kommit fram till min gata frågar han varför jag ringde. WHUT?
Måste man ha en anledning till att ringa? Jag ville bara prata juh. Jag fick en tilsägning utan dess like. "Du ringer bara när du är full, vi pratar inte nu, det är bara du som pratar, när du bor i gbg och träffas är det en annan sak".
Så vad ska jag svara? Visst, jag förde monolog, jag var lite full, lite uppe i varv, lite ville få tiden att gå. MEN! Jag ville ju prata med honom! Jag ville inte prata med någon annan. Jag ville ju höra hans röst och hans spydiga kommentarer. Whatever. Jag bad om ursäkt, han sa att han skulle bjuda på kaffe, så jag antar att vi är kompishar. Även om det inte var ett gräl. Jag är ändå glad att han sa något, men det var väl ändå lite uncalled för. Jag önskar bara att han kunde ringa till mig och hålla monologer ibland, så jag kunde vara den som lyssnade. För jag kan det. Jag kan faktiskt lyssna. Men jag bryr mig bara om dem jag gillar. Och han är en sån.
Nu ska jag hjälpa kussen med svenskaläxan. Det är textanalys av en novell, en sportkrönika från AB och en kulturtext ur Svd. Jag satt här och svamlade och han koppa rakt av. Summa summarum: En 27-årig lite halvtrött halvfull cynisk biterrfittas analyser är lika med mvg i svenska C?
måndag 14 januari 2008
Idrottsgalan
Vad är det här? Är det här vad televisionen har att erbjuda 2008? Claes Malmberg i trikåer? Peter "jag äger baluba och är därför programledare i alla program" Settman, en barbershopgrupp (är det real group?) som sjunger svordomar? SÅ FESTLIGT!
Johan Rheborg har aldrig varit horigare.
En gala för och av idioter. Lägg ner galaskiten nu. Det är inte bra tv. Då ser jag heller en firmafest för en livsmedelsbutik där alla blir för fulla och knullar i kyldisken.
Johan Rheborg har aldrig varit horigare.
En gala för och av idioter. Lägg ner galaskiten nu. Det är inte bra tv. Då ser jag heller en firmafest för en livsmedelsbutik där alla blir för fulla och knullar i kyldisken.
rök djur ej
Fick ju inte förra lägenheten, men har hittat en ny nu. Om någon kan hjälpa mig tyda den.
onsdag 9 januari 2008
Angående grammisgalan.
Varför låter Salem Al-Fakir som han är med i en journalfilm?
Varför har Jocke Berg en smal slips innanför sin t-shirt?
Varför är Gry Forsell röd?
Dessa är några frågor jag kräver svar på. ASAP.
Varför har Jocke Berg en smal slips innanför sin t-shirt?
Varför är Gry Forsell röd?
Dessa är några frågor jag kräver svar på. ASAP.
måndag 7 januari 2008
Hur raggar man på indiekillar?
Eller, jag vet ju inte hur man raggar över huvud taget, men jag lyckas ju allt som oftast ändå.
Men något säger mig att indiekillar med poplugg är en svårare nöt att knäcka. Främst för att de är jävligt asexuella alternativt rädda för sex, eller att de helt enkelt bara ligger med skinny brudar med rätt referenser.
Anledningen till min fråga och mina knapphändiga svar är naturligtvis att jag har hittat en popkille på spray som dessutom adda mig på msn och var jävligt ivrig på att ta reda så mycket som möjligt om mig på så kort tid som möjligt. Kändes i och för sig skönt, för det brukar ju va som dampar mest på msn. Han bad till och med om ursäkt.
Popkillen är naturligtvis min kompensation eller vad man ska säga till volvokillen som är bra på alla sätt. Så pass bra att det börjar bli skrämmande. Dessutom vet jag ju inte hur det funkar kemimässigt för oss, okej, vi har knullat, men vafan, jag kan ju knulla en trafikkon när jag är full och kåt. Oj, det lät ju som värsta dissen till volvokillen, men ja. Jag vet inte, vi låg med varandra, hängde hos honom hela dan och jag tänkte, det här är jätteskönt och avslappnat och han gjorde frukost och lånade ut kläder, men killen är pedant liksom.
DET KOMMER ALDRIG FUNKA!
Eller? Jag är ju född slarvig och oorganiserad. Eller som jag brukar uttrycka det; en fri själ.
Men detta skulle ju inte handla om volvokillen och vår framtid i mundekulla ihop, utan om hur man får en popkille på fall.
Det jag tror är att man bjuder hem honom till sitt, förutsatt att man bor i en stor fyra centralt i stockholm, bjuder honom på sprit så han blir lullig, spelar lite obskyr skottsk indie för honom och sedan låter honom ta första steget. Alternativet är ju att droga ner honom på roppar och sedan våldta, men så hemsk är jag ju inte så det kommer ju inte på fråga.
Jag har bjudut in Skogis att "gästblogga" lite. ag vet inte vad han kommer skriva men jag tror det kan bli bra. Får se om han vågar bara.
Puss på er alla, friends and foes and hoes.
Men något säger mig att indiekillar med poplugg är en svårare nöt att knäcka. Främst för att de är jävligt asexuella alternativt rädda för sex, eller att de helt enkelt bara ligger med skinny brudar med rätt referenser.
Anledningen till min fråga och mina knapphändiga svar är naturligtvis att jag har hittat en popkille på spray som dessutom adda mig på msn och var jävligt ivrig på att ta reda så mycket som möjligt om mig på så kort tid som möjligt. Kändes i och för sig skönt, för det brukar ju va som dampar mest på msn. Han bad till och med om ursäkt.
Popkillen är naturligtvis min kompensation eller vad man ska säga till volvokillen som är bra på alla sätt. Så pass bra att det börjar bli skrämmande. Dessutom vet jag ju inte hur det funkar kemimässigt för oss, okej, vi har knullat, men vafan, jag kan ju knulla en trafikkon när jag är full och kåt. Oj, det lät ju som värsta dissen till volvokillen, men ja. Jag vet inte, vi låg med varandra, hängde hos honom hela dan och jag tänkte, det här är jätteskönt och avslappnat och han gjorde frukost och lånade ut kläder, men killen är pedant liksom.
DET KOMMER ALDRIG FUNKA!
Eller? Jag är ju född slarvig och oorganiserad. Eller som jag brukar uttrycka det; en fri själ.
Men detta skulle ju inte handla om volvokillen och vår framtid i mundekulla ihop, utan om hur man får en popkille på fall.
Det jag tror är att man bjuder hem honom till sitt, förutsatt att man bor i en stor fyra centralt i stockholm, bjuder honom på sprit så han blir lullig, spelar lite obskyr skottsk indie för honom och sedan låter honom ta första steget. Alternativet är ju att droga ner honom på roppar och sedan våldta, men så hemsk är jag ju inte så det kommer ju inte på fråga.
Jag har bjudut in Skogis att "gästblogga" lite. ag vet inte vad han kommer skriva men jag tror det kan bli bra. Får se om han vågar bara.
Puss på er alla, friends and foes and hoes.
onsdag 2 januari 2008
True love will find you in the end
Jag är på väg till något slags genombrott eller sammanbrott. Först kampsportsmannen, som faktiskt har något innanför pannbenet som säger åt mig att sluta spela så dum och växa upp och bita ihop och fake it til you make it (still wants to fuck btw, men det handlar inte om det nu) och sen Skogis.
Jag och Skogis är människor som inte folk kan bli kära i. De älskar oss, älskar att ha oss som vänner, men vår öppenhet och vårt snackiga sätt gör att folk blir lite rädda och inte blir kära. Vi som lever känslor och stämningar, som har hjärtat på ärmen.
Skogis förnekar inte att det är så, jag kör ett spel och gör mig ännu värre, fast hård och utan att bry mig. Därför alla raljanta inlägg om olika sorters kukar och mina snefyllor. Visst, jag har aldrig knullat mot min vilja, men vafan, jag måste styra upp det här nu, jag måste sluta förnedra killar, jag måste börja lyssna.
Jag är rädd för att lyssna, för då kanske jag märker att folk inte gillar mig eller nått. Därför kör jag på mina monologer, kryddar dem med lite för mkt dekadens och misär, men än dock i humoristisk ton, jag fortsätter och alla skrattar, alla som inte ska bli kära i mig. Visst ibland går jag för för för för mycket över gränsen, som när jag får ett damputbrott och bara pratar knulla och kuk med männsískor som faktiskt känner mig och som jag kan prata om andra saker med.
Jag vet inte riktigt vad lösningen är. Samtal med vänner. Lyssna på sig själv. Våga vara ensam. Sluta förälska sig i människor man aldrig kommer vilja något men som gärna ger ett finger för lite mer bekräftelse. Sluta dricka mycket, eller dricka för mycket varje gång. Börja med heroin. Fan vet jag. Ingen vet. Learning by doing. Men jag ska försöka att inte bli trampad på mer, jag vill inte ha den där mesiga rollen, jag är jävligt stark och jävligt bra och synd om dem som inte fattar att vi som är såna här: FÖR JÄVLA MYCKET, är FÖR JÄVLA BRA!
Skogis baby, vi kommer säkert lösa detta på olika sätt, jag räknar med att vi kommer snegla avundsjukt på varandra ibland och tycka att den andre lyckats bättre. Men vi är ju vänner och det är det som är det sköna, vi kan ju prata och utbyta erfarenheter..
Shit, shit. Gött att bli såhär manisk precis innan man ska sova.
Hej då på er, imorrn kommer jag kanske brinna upp, men antagligen inte, för jag kan stänga av det, men jag vill bara inte. Puss.
EDIT: Vi är stenhårda romantiker, och vi är för bra för den här världen, vi borde varit med i en film, i en bok eller en låt istället.
Jag och Skogis är människor som inte folk kan bli kära i. De älskar oss, älskar att ha oss som vänner, men vår öppenhet och vårt snackiga sätt gör att folk blir lite rädda och inte blir kära. Vi som lever känslor och stämningar, som har hjärtat på ärmen.
Skogis förnekar inte att det är så, jag kör ett spel och gör mig ännu värre, fast hård och utan att bry mig. Därför alla raljanta inlägg om olika sorters kukar och mina snefyllor. Visst, jag har aldrig knullat mot min vilja, men vafan, jag måste styra upp det här nu, jag måste sluta förnedra killar, jag måste börja lyssna.
Jag är rädd för att lyssna, för då kanske jag märker att folk inte gillar mig eller nått. Därför kör jag på mina monologer, kryddar dem med lite för mkt dekadens och misär, men än dock i humoristisk ton, jag fortsätter och alla skrattar, alla som inte ska bli kära i mig. Visst ibland går jag för för för för mycket över gränsen, som när jag får ett damputbrott och bara pratar knulla och kuk med männsískor som faktiskt känner mig och som jag kan prata om andra saker med.
Jag vet inte riktigt vad lösningen är. Samtal med vänner. Lyssna på sig själv. Våga vara ensam. Sluta förälska sig i människor man aldrig kommer vilja något men som gärna ger ett finger för lite mer bekräftelse. Sluta dricka mycket, eller dricka för mycket varje gång. Börja med heroin. Fan vet jag. Ingen vet. Learning by doing. Men jag ska försöka att inte bli trampad på mer, jag vill inte ha den där mesiga rollen, jag är jävligt stark och jävligt bra och synd om dem som inte fattar att vi som är såna här: FÖR JÄVLA MYCKET, är FÖR JÄVLA BRA!
Skogis baby, vi kommer säkert lösa detta på olika sätt, jag räknar med att vi kommer snegla avundsjukt på varandra ibland och tycka att den andre lyckats bättre. Men vi är ju vänner och det är det som är det sköna, vi kan ju prata och utbyta erfarenheter..
Shit, shit. Gött att bli såhär manisk precis innan man ska sova.
Hej då på er, imorrn kommer jag kanske brinna upp, men antagligen inte, för jag kan stänga av det, men jag vill bara inte. Puss.
EDIT: Vi är stenhårda romantiker, och vi är för bra för den här världen, vi borde varit med i en film, i en bok eller en låt istället.
Jessica
Varför kan jag inte spela Jessica??? Det är den enda låter på guitar hero jag verkligen skulle få en kick av att klara, om än bara på easy, men det går fan inte. Har suttit själv nu och spelat i två timmar, så nu stängde jag av för att inte verka helt dexter. Rolex, min vän har spelat hela hösten, han har inte heller något "liv", så han är jättebra. Han får helt enkelt ha en clinic med mig.
Sitter och msn:ar med både mustaschen och kampsportskillen, och den senare är sur för jag kallat honom creepy och groce, men han är ju det!
Jag vill knulla med honom ändå. Han är väldigt atletisk och sjukt vig, killar brukar ju vara som kylskåp liksom..
Han trodde naturligtvis min lama arm berodde på helt andra saker än guitar hero, men hur sexuellt beroende jag än verkar, så har jag inte kommit till det stadiet då mina armar krampar av alltför mycket pleasuring.
Jag har jobb i två dagar till, sen vet jag inte vad som ska hända. Får väl ta ett mcjobb nånstans och bli deprimerad.
Sitter och msn:ar med både mustaschen och kampsportskillen, och den senare är sur för jag kallat honom creepy och groce, men han är ju det!
Jag vill knulla med honom ändå. Han är väldigt atletisk och sjukt vig, killar brukar ju vara som kylskåp liksom..
Han trodde naturligtvis min lama arm berodde på helt andra saker än guitar hero, men hur sexuellt beroende jag än verkar, så har jag inte kommit till det stadiet då mina armar krampar av alltför mycket pleasuring.
Jag har jobb i två dagar till, sen vet jag inte vad som ska hända. Får väl ta ett mcjobb nånstans och bli deprimerad.
Dagens uttyck
Dagens uttryck är egentligen två stycken. Det ena var det en arbetskamrat som sa, en kvinna i 40-årsålders som är en sån jag vill bli när jag bli stor, tuff, snygg och rolig.
"Det var så roligt att jag nästan skrattade mig harmynt".
Jag log stort när jag hörde det.
Det andra fick jag över msn av volvomannen. Vi pratade om nyåret och den efterföljande obligatoriska baksmällan.
han: vi gick långpromenad runt slottis och åt indiskt på hemvägen. ett återkommande uttryck var "hjälp mig, nu kommer tsunamnin igen".
ångestvågen alltså.
Han är rolig han. Bra uttryck.
Båda uttryck ska nu implementeras i mitt vardagliga vokabulär.
Jag har utlovat någon slags sammanfattning, men jag måste få lite tid att tänka ut något bra. Men till helgen eller så. Nu ska jag spela guitar hero. Det är min nya drog. So long suckers!
"Det var så roligt att jag nästan skrattade mig harmynt".
Jag log stort när jag hörde det.
Det andra fick jag över msn av volvomannen. Vi pratade om nyåret och den efterföljande obligatoriska baksmällan.
han: vi gick långpromenad runt slottis och åt indiskt på hemvägen. ett återkommande uttryck var "hjälp mig, nu kommer tsunamnin igen".
ångestvågen alltså.
Han är rolig han. Bra uttryck.
Båda uttryck ska nu implementeras i mitt vardagliga vokabulär.
Jag har utlovat någon slags sammanfattning, men jag måste få lite tid att tänka ut något bra. Men till helgen eller så. Nu ska jag spela guitar hero. Det är min nya drog. So long suckers!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)