Jonsborg, lördag morgon, 02.47

På allmän begäran: MER FILM!

Raggning enligt Hannan. Jennypenn är med på ett hörn också.

liten sammanfattning eftersom ljudet är lite dåligt:
jag frågar hur man får ragg. Hannan berättar att man visar muffen. Eller att man tar av sig alla sina kläder och poledansar. Sedan ser hon kung carl gustav i korvkön.

Books of love

Jaha, då har det varit bokmässa. Det var trevligt att få jobba lite. Men det var inte det jag skulle skriva om idag, utan en kort redogörelse för min senaste självinsikt; arga ilskna Maja.
Ja, de senaste dagarna har jag varit så jäääävla arg, och folk har fått känna av det. Rättfärdigt mot taxichauffören som försökte skinna mig, och slumpmässigt som Hannan i matbutiken när jag blev arg och sur.

Det handlar om en regression, ännu en regression. Att allt ska vara på mitt sätt och dessutom kan jag inte vänta. Jag har varit så arg, så arg.
Jag blev så arg när jag hörde om en vän som efter en periods uppehåll lyckats få med tjejen på ett jävla skambud, att "vi är inte ihop, men kan träffas och ligga med varandra ändå, tills någon hittar någon annan". Jag blir så arg för jag vet hur jävla jobbigt det är för tjejen, som älskar älskar killen och hoppas han inser att det är henne han vill leva med. Men han vill ha kakan och äta den. Han vill inte välja, för han är rädd att välja fel. Men det är ju livet! Han kan ju inte hålla på att stjäla hennes tid bara för att han är feg. Antingen så kör man relationen fullt ut, eller så skiter man i det. Annars blir det förnedrande.
Hon kanske vill ha barn, har du tänkt på det? Ska du bli fader till barnen? Annars: Dra! Hon behöver inte leva på dina villkor, det är ju för fan helt jävla sjukt.

Ja, jag vet jag kanske är lite diffus i mitt skrivande. Jag orkar inte förklara hela grejen, jag vill bara försöka förstå min egen ilska över detta.

Kanske är det för att han är närmre vän än hon, och jag har svårt att acceptera vänner som skadar andra. Jag vet, det låter kanske facistiskt, man ska ju älska sina vänner oavsett, men alltså, det är en sak att bete sig svinigt oplanerat och en annan att vara ett svin alltid. Och det är ju för fan. äh. jag blir sur helt enkelt.
Gör man så? Visst, jag var ett svin i min relation, det sticker jag inte under stol med, men det var oplanerat och det var för att relationen var kass. Tror jag. Vissa dagar tror jag bara jag fick en jävla fix idé under en menshjärneperiod och bestämde mig för att pissa på allt jag älskade och sedan lämna allt. Hoppas varje dag att så inte var fallet.

Jag har pms, vill döda alla killar som är svin och knulla andreas wilsons mun.
Nej, nu visar de reprisen på top model, bloggterapin är slut och tvterapin tar över.

Lolita

Fan, jag missade top model idag. Hur lyckades jag med det?
Svaret på den frågan är att Hannan sitter och skriver på ett skolprojekt och därför är jag förpassad till min dator och mina hörlurar. Inget ont i det. Jag svälter inte och är inte sjuk.

Igår var jag på en jätteknasig tillställning. Kontiki ville tacka alla klubbarrangörer för sommaren, och in på ett banaskal gled jag i den bambuprydda baren. Vi satt i ett litet krypin, nästan som en lekstuga. Min vän från förr var med, Moa, och jag insåg hur jävla härlig hon är. Jag har ju alltid haft god smak när det kommer till vänner. Moa tog cykeln därifrån vis stängning, ryktet säger att hon ramlade några gånger, och det gör lite ont i mig eftersom min kväll var på väg till än mer konstiga höjder. Jag hoppade på en buss som skulle ta alla på krogen vidare till en annan krog på avenyn.

Fuck that shit tänkte jag och såg bussresan som en skjuts lite närmre hem. Men ack, min nyfikenhet tog naturligtvis över när bussen parkerat påde goa göteborgarnas nöjesgata. "!om jag nu kommer gratis in, borde jag ta den chansen för att se hur det är", tänkte jag och sällade mig till kön och min vän skoglund. In kom vi, det var reserverade bord och gratis sprit. Trevligt helt enkelt, och helt otippat på en tisdag.

Men egentligen är det bara två saker som etsat sig fast i mitt minne från gårdagskvällen. Dels är det den äldre mannen med scarves som såg så jävla säker ut där han satt på uteserveringen och diskuterade livets meningslösheter med tre stycken 22-åriga avenybrudar. Han konverserade dem samtidigt som han svängde med ett glas och hälsade på coola hiphopkids. Han var så jävla nere med skiten med alla. Svårt att beskriva. Nästa gång, om jag någonsin ser honom igen ska jag prata med honom, jag tror jag har mycket att lära där.

Den andra saken; Jag står och väntar i toalettkön, ensam. Jag blickar ut över ett tomt dansgolv och jag funderade litegrann på om jag skulle ta livet av mig eller bara skratta och eländet. Mina tankar avbröts när en liten människa äntrar dansgolvet. Killen ser ut som en av de där som spelar panflöjt i brunnsparken mixat med någon falsksjungande deltagare i idol. Han har mellanblå jeans han köpt på jack and jones eller någon blatteaffär, en vit stickad tröja med något fräsigt tryck på och en igelkottsfrisyr (enda an´ledningen till det måste ju va att han blir tjugo centimeter längre?). Lite guld runt halsen och i öronen. Han närmar sig mig, men han går inte, han dansar. Det ser ut som en salsainstruktör på speed som försöker dansa till hiphop. Han stegar upp för trappsteget som skiljer dansgolvet från toalettkön och salsadansar fram och på mig. Presenterar sitt kön för mina ben. Ler inbjudande. Vill dansa. Tror att han verkligen fått sin chans, med tanke på att i en avenymiljö ser jag väl ut som någon som skrivits ut direkt från psyket. Jag ler förvånad, skrattar överraskat och mumlar att "tack, men nej tack", jag ska gå på toa, inte dansa. Sedan försvinner han.
Detta kommer jag bära med mig länge. Igelkottsindianen och ranelidmannen.

Idag har jag spelat in pop med popstjärnan från norrland och hans vän anders. Det var royal treatment hela vägen. De fixade, jag väntade, de spelade, jag lyssnade. Sen sjung jag, fick lite coachning, det gick bra och jag är jävligt nöjd.

Det enda som behövs nu i mitt liv. Ett välbetalt jobb där jag kan vara rolig på heltid, en man som dyrkar mig och som jag inte stör mig på på grund av det och en smula sömn.

Nu blir det bokmässan, och där blir det nog inte så hett, inte så mycket ligga, men väl sex för hjärnan (skrev jag det? åh herregud, så pretto, jag måste ha pms).

Jaha, det verkar inte bättre än att min roomie kommer sitta uppe till sex på morgonen, jag får nog försöka sova lite så jag glömmer allt det onda och kanske överraskas av något positivt när jag vaknar. Men jag är tveksam till det.

Den perfekta mannen

Ni vet alla vad jag pratar om när jag pratar om den prefekta mannen. Han är den som alltid kommer finnas kvar, som inte går att sudda ut. Den perfekta mannen är oftast svårkommunicerad vilket ger en aura av mystik och också utrymme att gång på gång uttolka det som "ja, han älskar mig, men han vågar inte visa det", istället för vad det egentligen är "jag har inga social skills så därför håller jag käften", eller "Om jag håller käften kommer den här tjejen avguda mig, och även om jag inte är intresserad av henne, så får det mitt ego att växa och det är ju inte så att jag uppmuntrar henne ändå".

Den perfekte mannen är någon i din bekantskapskrets, det kan vara en kompis, en kompis kompis eller ett syskons kompis eller en bög. Det är någon det helt enkelt är väldigt opassande att kära ner sig i, och just därför gör man det. Uttrycket so wrong it's right kommer väl till pass här.

Oftast får man en väldigt nära relation med den perfekta mannen, man blir den där kvinnan som är en förstående kompis, som kan lyssna utan att det behöver sägas ett ord, som vet allt om den pissiga relationen till tjejen och alla andra tjejer som liggs med, eftersom den perfekta mannen oftast har ett "öppet" förhållande.

Men att vara vän med en kvinna räcker inte för den perfekta mannen. Därför testar han och se hur det är att kyssas. Och då väcks något, kalla det kärlek, missbruk, ren och skär misär. Den perfekta mannen lyckas i alla fall få tjejen som bara är kompis på fall, hon börjar tänka på den perfekta mannen i banor hon aldrig gjort förut, och hans tystnad, i kombination med varma blickar och hemliga kyssar bygger upp ett luftslott, en dröm om att den perfekta mannen är den perfekta mannen, att han är ofelbar, och att om han inte älskar mig nu så kommer han nog göra det imorgon, för vi har ju sån djup och bra kontakt, och bara han inser att jag är den rätta så kommer han göra allt för mig.

Så går det ju aldrig. Bara i sagor. Min förste perfekta man var Petter, kompis till min bror och oerhört häftig. Han sjöng i band och hade en kurt cobainaktig frisyr. Han såg mig med ögon som ingen annan. Han kysste mig på baksidan av skeppshandeln i hamnen på ön, vi satt där på taket på baksidan. Han bjöd mig på fest i hans fars villa, han gav mig blickar hela tiden, ingen annan visste något, det var spännande, vi kysstes på toaletten. Hans tjej kom på festen och på något sätt så tyckte jag att hon var misslyckad, ful och tråkig. Men hon var ju iallafall ihop med Petter. Jag var 15 år och jag var så jävla kär ochså söndertrasad av den perfekta mannens spel.
Det fortsatte. Vi träffades ute, han ringde mig på fyllan, vi låg några gånger med varandra. Detta pågick nog under två, tre år, och även om jag hade pojkvänner i perioder var min och Petters kärlek idealet, det onåbara, trasiga och vackra. Det hela slutade i att han gifte sig, skilde sig, låg med min bästa kompis och fortsatte drömmanna sig mot mig. Sedan rann allt ut i sanden, som tur är. Jag träffade honom för några år sedan, han försökte genast få med mig bort från festen, men då hade jag en pojkvän som jag älskade och som älskade mig, även om det inte heller höll för evigt.

Men problemet med den perfekta mannen är att man inte orkar det i längden. Man blir nedstämd när den perfekta mannen alltid är så jävla nära men ändå så långt borta. Man tappar tron på att någonsin få kärlek, att hitta den på riktigt, att hitta någon som kan älska utan att trasa, och som ger något mer tillbaka en hemliga kyssar och varma blickar.

Jag har insett att jag har en sådan relation till en man. Eller kille. Och jag går sönder. Jag har inte kunnat släppa det, för så länge han skrattar åt mina skämt eller ser på mig på det där speciella sättet så finns det hopp. Men jag orkar inte, jag går sönder. Kanske är det för att jag söp mig så full igår så att världen känns som det kommer explodera närsomhelstidag, kanske är det så. Bakfyllans överkänslighet. Men jag orkar inte mer. Jag vill bara gråta lite och skada mig själv. För det är min universallösning.

Men istället blir det cirkus. Min mor ringde och frågade om jag skulle med. Jag kan nog inte tänka mig något som matchar mitt psyke sämre just nu. Jag kan inte tänka mig något som matchar det över huvud taget. Förutom mitt sprängande huvud och de smärtande kinderna fyllda med ogråtna tårar.

Den mörka sidan

Autisterna igår var jättefina. Popstjärnan från Norrland sjöng som en gud och dansade som två. Nalle visade sin fingerfärdighet på basen och de flesta på pustervik var full och glada.
Sedan lokal, sedan nån slags efterfest med Sannan, Jacko och Nalle. Gick nog inte och la mig förrns vid sex. Men inget sex för den skull!

Ikväll ska jag ut och mysöla lite med de vänner som vill hänga med.

Jag och Hannan bor ju ihop nu och vi tittar mycket på tv. Vi är något av experter när det gäller tvmediet. Nuff said.

Knocking on heavens door

Mitt liv är rätt najs. Jag gör saker på dagarna och sedan hänger jag med Hanna på kvällarna. Vi äter, dricker te och ser på skräpteve. Det är fint; vi utvecklar helt klart våra social skills.

Denna dagen har jag umgåtts med popstjärnan från norrland som är något av en manager för mitt icke existerande popband. Vi repade lite och det gick bra. Och så fikade vi. popstjärnan bjöd på perkulatorkaffe. Det var fint.

Jag bjöd på orientaliska bakverk som var väldigt söta. Men både jag och PO-pop uppskattade dem.

Hanna lär oss ännu en läxa. Hon verkar gilla att avsluta genom att mumla på engelska. Det är bara en av anledningarna till varför jag gillar henne. Vad tycker ni?

Ne dis rien

Corona for Mr Chocolate

Jodå, mycket har hänt. Inte mycket i sexväg, men i livsväg. Nuförtiden är jag aldrig ensam, utan har en ständig följeslagare i Hannan som crashar min "studio". Ja, jag har väl beskrivit mitt rum förut. Hanna beskriver det som "trångt och jävligt, *rap*", och hon har en poäng i det. Helt klart.

Ringde min chef från praktikplatsen och hon ringde upp och sa att det kanske fanns ett jobb till mig efter jul. Det hade ju varit helt grymt. Så imorrn ska jag maila henne, skriva så sjukt roligt och smart och skicka med en fantastisk cv med massa relevanta grejer. Ojojoj.. Min karriär ligger i stargroparna och det känns ju bra med tanke på att jag har sån jävla oflyt när det handlar om allt annat. Haha, like I give a fuck! Klart jag gör, men jag låtsas som jag inte gör det.

Men det är gött att ha lite sällskap här, trots att det är trångt. Jag är ju så jävla deppad av mitt boende så det piggar upp och ha någon att klaga med.


Hanna lär ut livsläxor. Hon är lite förkyld så det är därför hon låter full.
Ska försöka posta en om dan så länge hon e här. Fast nu ska jag ju ut och passa min granny ett tag, så det blir i nästa vecka ni får njuta av en ny film. Hanna är min livscoach och jag är hennes personliga assistent.

Eller nått.

Say it

Lite full är jag nog, litte buzzed. Grannen som är sån där innebandykille har fest, fortfarande. Alla "brudar" på festen sjunger med i fångad av en stormvind och ont det gör ont och jag blir lite rädd och lite arg.
rädd för att jag är sån jävla brud som dem, sprängfylld av kärlekskval och ångest som briserar i fylleallsång till schager.
arg för att de smutsar ner det vackar i carola och lena ph, de smutsar ner den universella betydelsen i sånger som fångad av en stormvind.
Men det är i just det universella och allmängiltiga räddningen ligger. Det är därför både jag OCH svennebananfittor kan känna samhörighet med låttexter från den svenska schlagerkavalkaden.

Annars:
förfest här, med jennypen och mysan. brudigt värre; vi målade naglarna och drack bacardi razz-drinkar. Vad som diskuterades: döden, feminism, männen i deras liv, potentiella män i mina liv, ja. det vanliga typ.

på lokal en sväng, för att hämta lite nycklar och gå in mina nya pumps.
hemma sen, röka och lyssna på j dilla, allt är sweet.